Tidningsarkivet

Girlpower…

Känns som om söndagens premiär för Girlpower blev lyckad, inte allt för många tjejer men glad för de jag fick äran att umgås med en hel dag.. Kommer att hinna med en till söndag men då i Strömsund innan alla ungdomar får sitt efterlängtade sommarlov. Har sååå många utvecklingstankar med detta koncept. Brinner verkligen för detta och känner att det inte finns någon begränsning på hur mycket stärkande arbete man kan kunna tänkas lägga på denna målgrupp TONÅRSTJEJER. Kanske just för att jag är tjej själv, kanske för att jag tycker våran värld blir mer och mer galen. Eller helt enkelt kombin. Har en ståndpunkt, ett rätt klart budskap med de här dagarna och kan det hjälpa någon tjej att stärkas till att verkligen förstå att hon är bra precis som den hon är, så finns det ju någon mening med  varför man engagerar sig.  Att världen ser ut dom den gör, att vi blir matade  med mer och mer speciell reklam och tokigare TV program allteftersom  kan vi ju tyvärr inte påverka. Hur vi förhåller oss och lyckas sortera kan vi däremot själva styra,  ibland kanske med lite vägledning. Som någon tjej vid ett tillfälle svarade när jag ställde frågor angående såpan Big Brother..
-Man kan ju faktist titta på det programmet för att lära sig hur man aldrig vill framstå och vara. Tragiskt i sig, men i samanhanget rätt bra!  Fy vad jag inte gillar våran ytliga värld :-(
GirlPower tänker jag satsa på ordentligt till hösten. Kom ihåg det!
Känner ni några tonårstjejer i Strömsundstrakten kan ni skicka dom till mig redan nästa söndag. Sov gott, drömmer om en mjukare o mindre tuff värld.

image

image

image

image

Det är alltid så roligt att dra iväg på små resor eller utflykter för några dagar.
Miljöbyte är bra på många vis.
Dels för att bara andas och att bara få vara utan vardagsbestyr som smyger sig på i hemmamiljö trots att det är semestertider. Att byta miljö för att sedan komma hem igen påminner extra mycket hur bra man också har det på hemmaplan.
Vi har ju dessutom flyttat rätt nyligen till vårat fina hus med tillhörande gård som blir finare och finare för varje sommarvecka som passerar.
Idag har vi bara varit hemma på baksidan. Denna dag har varit en av de bättre på länge.
Glada barn precis hela dagen trots att den mindre pojken startade morgonen med ett mindre roligt tandläkarbesök.
Det är härligt att se så glada barn. De stortrivs verkligen här hemma.
Såklart saknas tonåringarna fortfarande, men nu är det bara en vecka kvar innan vi ses och vi längtar såklart!

20140722-000023.jpg

Mitt i natten, eller stunden då jag ger Lillan mat då natten precis börjar slå över till tidig morgon är en riktigt skön stund har jag kommit på.
Det råder en total tystnad ifrån alla håll. Sköna och långa in-ut andetag hörs från flera håll.
Allt är så tyst och stilla att man nästan hör sin egna tankeverksamhet.
Jag kommer ofta på mig själv att jag fastnar i tankar runt detta lilla knyte jag rofyllt håller i min famn. Kanske just för att jag är så intensivt tillsammans med henne så kommer tankar naturligt rörande just henne.
Något jag ofta funderar över är det här med barnuppfostran.
Det var länge sedan jag planterade grunden för mina andra biologiska barn. Dessutom tillsammans med en annan man, de stora barnens pappa.
Jag minns hur viktigt jag tyckte det var att dela samma grundvärderingar kring just den frågan och det märker jag än idag då vi pratar. Vi är rätt överens i det stora hela. Skönt och som sagt, så otroligt viktigt. Inte minst för barnet/barnen.
Hur ska det bli för detta lilla barn då?
Är vi överens i det stora hela som föräldrar? Vi är två individer med olika bakgrund och helt olika livsöden med oss i våra ryggsäckar. Så som det såklart är då man ses och slår sig samman vid ett senare skede i livet.
Jag har ju en syn på uppfostran som kanske inte alls stämmer överens med en annans. Hur blir det då?
Hur tullar man på sina inlärda principer och normer för att ge plats för något som känns helt nytt och främmande?
Hur gör man om man inte är överens i frågan barnuppfostran?
Jag har inte tänkt på det någonsin tidigare eftersom jag och mina stora barns pappa var överens. Fast såklart funderade man så här fram och tillbaka även då innan vi satte en gemensam bas vi trodde på.
Jag kommer inte ihåg att vi ens pratade om det, nej det var något som växte fram helt av sig själv.
Så kanske det även är nu. Funderar för mycket kanske jag stundtals gör.
Såklart vill jag inte uppfostra mina barn till några ”små soldater”, fast är det vad de blir när man har filosofin och tron som jag har, ja men då är det soldater jag vill att det ska bli då. ;-)
Jag har hittat några textrader jag tycker känns vettiga iallafall, och ärligt så tror jag inte att barnen blir några tråkiga soldater om man som förälder väljer att tro på de teorierna.
Är det lätt alla gånger? Såklart inte, men vem utvecklas inte av utmaningar här i livet.

20140720-050612.jpg

20140720-050622.jpg

Jag är verkligen så otroligt glad för livet som ä just nu. Fast ändå känner jag mig i skrivande stund lite halv. Det gör jag alltid då det stundar längre semesterperioder och mina barn är ifrån längre än den normala varannan veckan.
Jag vet att mina stora barn har det bra där de finner sig just nu, på semester med sin pappa i Göteborg.
De riktigt sprudlar när vi pratar med varandra i telefonen.
Jag biter mig I tungan och sväljer mitt egna ego.
Såklart är jag tacksam och glad att mina barn har det lika bra hos sin mamma som sin pappa.
Det har funnits stunder genom åren då jag varit avundsjuk på föräldrar som haft mer tid med sina barn som ensamstående, fast det är jag inte längre, för jag har erfarat att det ofta ligger något mindre bra bakom det. För vem och vilken frisk människa väljer bort sina barn?
Såklart finns det säkert undantag…

Längtan har man ändå rätten att få känna.
Som någotsånär normalt fungerande mamma som jag anser att jag är så tror jag att det är normalt och därför tillåtet att få känna så :-)
När min sambo har fullt upp med att underhålla sina barn ägnar jag extra tid och kraft åt våran gemensamma minsting.
Detta lilla vackra söndagsbarn tillför och gör gott på många vis!
Just nu i skrivande stund har vi, Ellie och jag, tagit en liten paus vid kanten av Luleälv.
Undra om mina stora barn befinner sig vid något vattendrag just nu?
Jag måste nog ringa en gång till innan vi gör kväll påriktigt!

20140717-224336.jpg

20140717-224346.jpg

Så har vi kommit hem till verkligheten igen. Det tar bara några dagar så är man åter i vardagslunken fast fortfarande på semestervis. Numer är det ju inte bara Lillan och jag som är hemma och lediga.
Vädret är dessvärre nu precis detsamma som då vi spontant flydde landet för en skön ”samlakraft” vecka på Kreta.
Om det inte hade varit för den utlandsliknande bränna som fastnat på precis alla man möter härhemma så skulle jag inte tro att det varit sommarhetta även här. Temperaturen vissa dagar var tydligen precis samma lika som vi hade på Kreta.
Första dagen hemma, i söndags drog vi ut på stranden. Ett bra försök får man väl lov att säga. Precis innan spöregnet kom så hann vi åtminstone packa oss in i bilen.
Några fler strandbesök efter det har vi inte behövt fundera på. Det har nämligen bara varit grått och trisst i dagar tre.
Alltså precis som vi är vana att se årets sommar härhemma.
Imorgon beger vi oss till Luleå. Vi hoppas att den resan ger oss lite mer tur med vädret. Ja, jag är lite beroende av sol och värme. Det gör mig på lite bättre humör faktist :-)
Solen bevarar jag i mitt sinne.
Det finns sköna Kretabilder på min näthinna som värmer gott!

Så roligt att följa ett litet spädbarns utveckling.
Det händer saker precis varje dag.
Under våran vistelse utomlands har det hänt enormt mycket och det handlar om ett tidsperspektiv om sex dygn !
Numer är det inte enbart
sova-äta-bajsa som gäller, nej nu är vakentiden däremellan längre och det kommer både joller och skratt.
Jag inbillar mig till och med att hon känner igen systers och brors röster då de pratar med henne i telefonen.
De är ju för tillfället på semester med sin mormor och morfar och det märks att de saknar sin lillasyster då det snackas i telefonen.
Min stora grabb kommer jag att få träffa snabbt i morgon då de ska plocka upp den största av systrarna påvägen.
De ska semestra med sin pappa i Göteborg.
En vecka är lång tid att vara iväg från sina ”små” barn, men som tur är har vi en låååång semester kvar då vi ska njuta TILLSAMMANS :-)
Skööööönt !
Nästa vecka bär det av mot Luleå.
Från Grekisk skärgård mot
den svenska !
Livet är rätt bra fraktist.

20140711-003418.jpg