Under senare tid har jag så många gånger blivit påmind om att det verkligen fungerar på så sätt. Alltså det klassiska många säger och kanske också menar(?!)
”Där spriten går in går vettet också ut”
Får lite tillbakaglimtar i mitt egna liv. Vid 16-års ålder minns jag att jag hamnade med några kompisar ute i något pyttelitet samhälle ca. 1 mil ifrån min lilla bostadshåla Bergeforsen. Det var en chock när jag klev innanför dörrarna dit mina ”vänner” tagit mig med. Den en var fullare än den andra. En helt galen fest.
Hamnade med i det här sällskapet ett par gånger till. Det var vid de tillfällena jag lärde mig knepet att lådsas att jag hade något alkoholhaltigt i glaset för att slippa tjatet och framför att stå pall grupptrycket. Det var ett knep jag lärde mig alldeles själv och det blev min alldeles egna lilla hemlighet.![]()
Såhär i efterhand är jag glad att jag rätt snabbt bytte umgänge och började åka på ”styrdans” istället. Vet inte hur länge jag hade orkat vara annorlunda, dvs. ensam nykter.
Alkohol blev min debut på studenten, ingen speciell upplevelse..är inte så imponerad av det som sagt.
Eller feluttryckt, vin kan idag vara gott till maten och någon cider sådär i lagom dos.
De här festerna där ens vänner förvandlas till tokiga personer, slänger ur sig den ena galna grejen efter den andra gör mig bara ledsen och då mest på deras bekostnad.
Har stött på det här rätt ofta på senare tid, men också blivit påmind såklart via masdmedia, uppdateringar FB och så vidare. Alla är vi olika, såklart det är så och många gånger än idag kan jag känna mig både obekväm och malplacerad för att jag är just som jag är. För detsamma som jag tänker från mitt håll tänker nog många andra om mig men från sitt håll såklart.
Att umgås med olika människor tycker jag bara är roligt, men tror ändå att man söker sig till vissa för att man har hyfsat samma lika grundvärderingar..
Vad tror ni?!


Äntligen har dagen kommit när jag har fått den stora äran att hänga med på en ÄventyrsCamp tillsammans med några elever och ett par trevliga Canadensiska lärare ifrån skolan.
Så synd bara att min allergi fortfarande ställer till det lite för mig.
Fast efter några dagars arbete i skolan då olika dofter mer än mest verkligen påverkar mig extra hårt känns det rätt OK att dra ut i skogen med bara pollen som irritations källa.
Börjar på riktigt bli riktigt förbaskat trött på min allergi nu.
Mina kollegor på skolan verkar också lida lite med mig.
Själv känner jag mig lite som en halv Bubbla men tillåtet mig faktist också att vara det just nu. Skulle jag stressa upp mig så skulle det nämligen bli ytterligare grej att reagera på just nu,….ja vad ska man säga?!
Jag gör mitt jobb och jag uträttar mer än nog så det finns förhoppningsvis inte så mycket att klaga på tror jag
.
När jag kom in igår till mitt kontor låg en tidning med ett reportage om just pollenallergi på mitt skrivbord.
Alltså det gjorde min dag!
En sån omtanke gjorde mig på ett så bra humör och fokus blev att ta reda på vem av alla mina omtänksamma vänner som hittat på detta.
Innan dagen var slut gav hon sig till känna ![]()
Jag har Ms.Blomqvist att tacka för att min dag på skolan blev en i tanken från start toppendag.
Ja trots min hopplösa trissta skitallergi!
Medmänsklighet är en storhet!
Nu drar jag alltså mot skogs..
En mysigt ställe i Gävle väntar på oss.
Kul att få fokusera på annat, att kunna göra ett bra jobb på annat vis men ändå i sitt jobb!
Jag är otroligt lyckligt lottad jag…
Förra lördagen var det en sån här riktigt härlig dag.
Det är ärligt talat väldigt få dagar som innehållet många timmar enbart med sonen som sällskap numer.
För det mesta är det träningar eller matcher som förövrigt också är väldigt roligt, eller så är bråkiga syster med (skämt!).
Det är heller inte alltid så populärt det man föreslår att göra, kompisarna vinner ofta över lilla mamma ![]()
Men så i lördags var det alltså äntligen läge..
Jag och sonen stack iväg och tränade på Sensia.
Det blev ett grymt arm och axel pass.
Undra om jag inte hellre ordet ”brutalt” är en bättre beskrivning?!
Jesper fullständigt ”ägde ut” mig på gymet.
Jag hade många dagar därefter fortfarande väldigt ont i mina armar!
Efter gympasset var det dags för lite bestigning upp mot norra, ja det var målet..men påväg från våran parkerade bil utanför min skola passerade vi minigolfen vid folketspark i Sundsvall.
Vi passerade och noterade samtidigt att den hade öppnat för säsongen.
Vår/Sommar tecken om något.
Kändes som om tanken slog oss precis samtidigt men det var Jepoe som satte ord på den..
Sen tänkta promenaden uteblev och vi avslutade den här träningsdagen med en runda minigolf.
Subway fick bli lördagens go’lunch innan det var dags att träffa kompisarna.
En sådan här mamma o som dag är värdefull och otroligt mysig tycker jag.
Hoppas det blir av snart igen.
Men då får jag ”mörda” några andra kroppsdelar än mina stackars armar ![]()
Tänk vad en handling förstärkt med upplyftande ord kan betyda mycket!
I bland är ord överflödiga brukar man säga men inte i sammanhang då det handlar om kärlek eller när man vill förstärka positiva upplevelser lite extra.
Så tycker åtminstone jag
.
Igår kom en tjej modell yngre till mig och lämnade över något så gulligt.
Hon var budbärare åt sin fina mamma och jag tror (hoppas) att storasyster också är inblandad på något vis.
Handlingen i sig är så otroligt uppskattande och när det dessutom finns en så klar och tydlig mening med det hela så blir man ju både varm och glad i hela sig.
Bubblan Mitt i Prick..
Tankekort i måbra and..
Ja men det kändes faktist som jag.
Jag lovar att jag kommer att dela med mig och sprida runt de här upplyftande orden lite här och lite där.
Man kan aldrig få för mycket av godhet och kärlek, tvärtom !