Nu har två veckor gått sedan jag avnjöt min sista godisbit på väldigt länge…
Första veckan var värre än denna. Det är ju som med allt annat här i livet som försvinner, tas ifrån oss eller vi själva väljer att plocka bort. Saknade är stor till en början och med tiden mattas den känslan av en aning. Nu har det inte gått så lång tid så jag kan fortfarande känna att det skulle sitta fint med något surt, salt eller sött ibland. För att inte tala om choklad… Jag ljuger om jag säger att tanken och känslan inte kommer över mig ibland, för det gör den!
Som obotlig gottegris kommer min längtan aldrig riktigt försvinna, men det går ändå ganska bra kan jag tycka. Det som känns bäst är att jag inte behövt ersätt det med något annat. Man kan ju tänka att det skulle vara lätt att leta andra godsaker istället, som glass, kakor eller bakverk, men så är inte fallet och det känns bra. De andra sakerna har aldrig intresserat mig så mycket. Det är just godis som är gott!
Det godisfria livet går vidare och det finns många andra saker att njuta av istället. En löprunda i skogen, kvalitetstid med vänner och familj, en tyst stund i hammocken, en solig stranddag, bra musik, tunga benböj
eller något annat som sätter igång ”välbefinnandesystemet” ordentligt.
Det går nog bra…eller så bestämmer jag mig helt enkelt för att det ska gå bra. Det har jag ju gjort förr ![]()
























