Klart med öltältning på IP

Semestern är slut och den grå vardagen är tillbaka. Jag gillar att vara ledig, det ska jag inte sticka under stol med, men det finns en tjusning med de grå vardagarna också. Jag gillar helt enkelt lunken, när det liksom rullar på.

Och nu är vi där igen, i lunken. Ledigheten och semestern är ett avslutat kapitel och det är dags att ta tag i saker igen. Det jag främst tar med mig från sommarens semester, som gick till Legoland, är danskarnas val av hastighetsinformationssystem. Med en färsk fortkörningsbot hemifrån (min första sedan jag tog körkort 1991 faktiskt, det får man ändå vara nöjd med) ville jag ju gärna inte ha en till. När vi rullade av färjan i Frederikshavn var jag därför mycket noga med att hålla mig till hastigheten. Jag rattade ut på motorvägen men blev ganska snart lite fundersam då jag inte såg några hastighetsskyltar. "Jaja, jag har väl missat den men det kommer väl någon ny om en stund", tänkte jag och körde vidare. i mil efter mil. Utan en endaste skylt. Jag fattade ingenting och sa åt frugan att googla på telefonen efter danska hastigheter och efter en stunds meckande hade hon hittat något om att danskarna inte informerar om kommande hastigheter.

I stället har man ett system där man i efterhand informerar om vilken hastighet som inte gäller längre. Det enda jag känner är att dreglandes likt Ernst-Hugo väsa ur mig "danskjävlar".

Kapa Öresundsbron på mitten tack!

•••

Nåväl, som tur är finns det inga danskar i Giffarna i alla fall. Även om jag inte vet vad de har för skyltsystem på Island, det kanske är lika lustigt där. Tills vidare väljer jag hur som helst att vara lyckligt ovetande gällande detta och i stället bara knata vidare i livet. Som handlar om Malmö borta härnäst för Giffarna, det kommer några tuffa matcher på rad nu och Malmö borta måste ju kategoriseras som en sådan. Magkänslan är att det är en match som är lite för svår. I dagsläget lutar det åt en tydlig 0-2-förlust. Även om Giffarna har presterat mot Malmö förr, även på bortaplan. Exempelvis när man spelade 2-2 den 28 juli 2003. En match där Fredrik Sundfors svrade för en svettig matchavgörande räddning mot slutet. Jag minns den matchen väldigt tydligt eftersom jag då stod med en nyfödd son i famnen och såg på Sportnytt. Grabben var ungefär en timme gammal då men han såg ingenting av sammandraget den gången tyvärr.

Det är så han nu får heta, i Norge. Det är så hans nya klubb Haugesund väljer att presentera honom som på sin sajt: Myre Stam.

Till att börja med så är det ju synd att David Myrestam (som vi skriver i Sverige) nu har gjort sin sista match i GIF-tröjan. Jag får liksom inga bra vibbar när det kommer till Giffarna och det här med att sälja vänsterbackar under pågående säsong. Vi minns ju hur det gick sist.
Näväl, nu är det som det är och GIF Sundsvall får fortsättningsvis klara sig utan Myrestam. Sen att man dessutom kommer att få väldigt lite ersättning för honom stör mig ännu mer. Myretsam kom till GIF Sundsvall som en talangfull men, ack så viktigt, ofärdig fotbollsspelare. Det är i Sundsvall han har utvecklats till en färdig spelare och för det får GIF: ingenting, i det närmaste.

Det är liksom en affärsidé som inte håller i längden och som känns svintrist. Betydligt mer trist än att han lämnar.

För jag tror ändå inte att det här tappet ska kunna jämföras med Lex-Lustig, det här laget är totalt sett alldeles för stabilt för det. Det såg vi inte minst igår, det var förvisso ingen speciellt rolig match att se på. Jag har sett väldigt många betydligt roligare matcher i mina dar, men det är ändå så gediget på något sätt. Marcus Danielsson är som en klocka, pålitligheten själv. Aldrig skadad, aldrig avstängd, aldrig några överilade beslut. Han må fortfarande kännas lite som en halvdoldis, utan flashiga underarmstatueringar och spektakulära mål. Men han gör sitt jobb, varje dag och nu för tiden jobbar han även som målskytt.

Jag blev glad åt att det var just Marcus Danielsson som nickade in kvitteringsbollen, jag unnar honom detta. En kvittering som för övrigt inte ett dugg kändes oväntad. Det är liksom det jag menar med att jag inte tror att Myrestamtappet ska rendera i samma katastrof som när Lustig försvann. Det här laget känns alldeles för bra och så var känslan även igår, trots att Kalmar tog ledningen så kändes det ändå inte som någon omöjlighet att GIF skulle jobba in en kvittering.

Det känns så stabilt. Förutom längst fram då. Jag har tidigare vid ett flertal tillfällen lobbat för att det är Johan Eklund som måste spelas in och det vidhåller jag fortfarande. Men det är ju något som grundar sig på de alternativ som finns och så länge Helg (som Åkeby faktsikt sa att han i första hand värvade som en forward) håller till på mitten så måste Johan Eklund vara förstavalet, även om inte heller han direkt rosat marknaden. Det händer för lite och det saknas tyngd och kraft men i jämförelse med Pa Dibba är det ingen tvekan.

Jag har sett det i ett flertal matcher nu och stundalts, ganska ofta faktiskt, deltar Dibba inte längre i spelet över huvud taget. Trots att han springer i ytor och försöker göra sig spelbar (ibland lyckas han faktiskt också) så får han aldrig bollen. Medspelarna väljer alltid andra vägar, vad nu det beror på. Finns känslan där att det är som att spela bollen direkt till motståndarna? Litar inte lagkamraterna på honom? Jag säger inte att det är så, jag skriver bara vad jag ser. Och jag ser en spelare som inte deltar.

Jag utgår från att man nu i första hand väljer att värva en anfallare när fönstret öppnar, för att få ytterligare spets framåt. En bra spets framåt och jag undrar var det här laget kan ta vägen? Då är det definitivt ett lag för övre halvan.

•••

Vi fick för övrigt in en bild på en dubbelregnbåge till tidningen idag. Hur glad fotografen var över att få se en dubbelregnbåge framgick dock inte. Kanske blev hon lika glad som den här mannen: