Alltså ibland svämmar jag över av stolthet över min stad. Många skäller på den. Spottar på den. Pratar bakom ryggen på den. Man kan lätt få intrycket av att den där Sundsvall är en himla hemsk typ. Men slutar man fokusera på småstadsmentaliteten, fabrikerna, folktomheten på stan efter 17 och så vidare så kommer det fina fram. Jag är så fantastiskt trött på att höra vilken tråkig jäkla stad det är.
Hur som helst; Jakob Hellman kommer hit i april och med sig har han Magnus Ekelund från Norrbotten. Magnus gör så himla fin musik! Jag ska verkligen verkligen försöka ta mig till Pipeline då de spelar, men inte främst för Hellmans skull utan för lilla gamla Elmo.
Albumomslaget på hans senaste skiva "Svart flagg" visar en av Luleås stora igenkänningsfaktor. Kranen. Ibland, men bara ibland, kan jag längta tillbaka till den staden som säkert är lika fin längst innerst inne som min hemstad. Om man bara bortser från att "alla" är så svåra, introverta och utestängande att man inte vill bo där. Nu är det jag som är en av dom där. Dom där som väljer den enkla vägen och bara ser en stad från en sida.
