Tidningsarkivet

Carl von Linné gör ett inlägg i fettdebatten

Hej, jag heter Anna och jag är sockerberoende / sockermissbrukare. 

Jag hittade några intressanta och upplysande citat av Carl von Linné härom dan. Han var i och för sig en intelligent proffesor som idag är avbildad på 100-kronors sedeln så det är inte så konstigt. 

Linné gjorde flera resor genom Sverige på uppdrag av Svenska staten, bla en till Lappland och en till Skåne.
Här är ett citat från hans dagböcker

”Dieten förändrar oändeligen mycket inbyggarena i ett rike. En norrländsk lapp lever endast av kött, fisk och fågel, blir därav liten, mager, lätt, vig. En bonde däremot i Sveriges södra provinser, på Skåne slätt, som äter ärter, mycket bovetegröt, och vars mest föda består ex vegetabilibus farinaceis [av vegetabiliska mjölrätter], bliver stor, grott, styv, stark, sen, tung.” 

En annan skrift  där det finns ett intessant citat är:
Ur Caroli Linnæi Diæta naturalis 1733 : Linnés tankar om ett naturenligt levnadssätt / på uppdrag av Kungliga svenska vetenskapsakademien utgiven av Arvid Hj. Uggla 1958 

Citatet lyder:
Lappen äter intet bröd, lever doch frisk, att han är ett exempel. Jag såg gubbar om 60 åhr i fiellen springa som barn, ja lägga foten på nacken, det jag wist deducerar a defectu panis [av avsaknad av bröd]. Alla som äta mycket bröd hafwa en obstruerad maga.. Lappen som äter inga vegetabilier, utan pure carnivorus [är ren köttätare], vere psces, aestate lac, automne aves, hyeme pisces [om våren fisk, om sommaren mjölk, om hösten fågel, om vintern fisk]: lätt, wig, lång lifvat”

Detta säger en hel del om LCHF-kosten och att den nog inte är så fel som många framhåller. Jag bryr mig egentligen inte om dem som säger att det är helt fel, men ibland är det roligt att hitta såna här grejer.

Forskare och såna kan få försöka bevisa och använda fakta för att visa att det är en bra kost, det behöver inte jag.

För mig räcker det att jag mår bra av att äta den. 

Anna i ett snöigt Skönsberg

 

Hej, jag heter Anna och jag är sockerberoende / sockermissbrukare

Nu var det längesen jag skrev ett inlägg. Jag har haft mycket omkring mig och har helt enkelt inte haft tid att skriva. Det går inte heller så bra med att låta bli socker och kolhydrater utan jag har "fuskat" en hel del. Jag skriver har för jag har gjort ett avtal att jag ska låta bil och att de runt omkring ska stoppa mig om jag är på väg att halka dit. Att be andra om hjälp är kanske ett sätt, men det är jag själv som måste göra jobbet, ingen annan än jag själv ansvarar över vilka val jag gör. När jag är i affekt kan de bara påminna mig om hur jag sagt att jag vill välja, det är jag som måste göra valet.

Varför har det blivit så här? 

Det har varit en tuff period med mycket stress, lite energipåfyllnad, svåra beslut och jag tror att jag har försökt att fylla på med socker och kolhydrater istället för med god energi. Det är så jag brukar agera när det blir tufft och det är det jag fortfarande varje dag måste träna på att låta bli. 

Det är lätt att falla tillbaka i gamla spår, dessa stigar jag pratat om. De jag nu försöker trampa upp är fortfarande snåriga och svåra att ta sig fram på och det är lätt att falla in på de redan upptrampade. Att styra in på motorvägarna där jag bara drar fram i hög fart utan att tänka och reflektera, det går liksom av sig självt. 

Att fylla på med god energi när det är jobbigt är en bra början. Mitt sätt att fylla på batterierna är att vara i naturen, träffa vänner och famlij och att läsa. Det finns nästan inget bättre än att sitta på ett berg eller vid havet, fundera, dricka te och läsa en bra bok.

När jag nu vet om detta, varför gör jag det inte mer?

När jag äter sötsaker och kolhydrater blir jag trött och slö, orkar inte ta mig för nåt, har svårt att koncentrera mig, känner mig deppig, misslyckad, tjock och värdelös. Då reagerar jag med att stänga mig inne istället för att ta mig ut i naturen och bland människor. 

Min älskade vän Malin har introducerat mig för en rolig grej som faktiskt fått mig att gå ut mer. Geocaching. Det är folk som gömt kontroller, man letar dem genom att använda gps och en del ledtrådar och sen registrerar man på nätet att man hittat dem. Det finns cacher i hela världen och till sommaren när jag och Malin ska till Grekland ska vi försöka hitta några där med. Det är ett sätt att komma ut, att ha ett mål med promenaden och det är spännande att se om man lyckas. Jag har hittat 18st cacher nu och antalet ökar.

Tillbaka till mitt återfall. Jag har hoppat tillbaka upp i sadeln och det är bara att fortsätta försöka. En dag i taget.

Anna i ett varmt Sundsvall 

Hej, jag heter Anna och jag är sockerberoende / sockermissbrukare

Hittade några intressanta artiklar i HD. 

#  Godsaker med dålig eftersmak. André Person, pr-konsult och författare säger att "När han fick veta att barn i Sverige i genomsnitt stoppar i sig totalt 15 kilo choklad och konfektyrer om året gick han i taket.- Det är på tok för mycket, rent åt helsike...Barnen blir sockerberoende, får fetma, näringsbrist, karies, diabetes och så vidare" Tillsammans med kollegan Thomas Berglund skrev han boken "Godis åt folket" Budskapet är att vuxna gör barnen feta av godis.

I artikeln ger också Christina Lindgren, barnläkare, Åsa Brugård Kondre, näringsexpert på livsmedelsverket och Gunilla Klingberg, barntandläkare och ordförande i Tandläkarförbundet sina åsikter och råd till föräldrar.

Enkät: Barn och godis Artikeln berättar hur några småbarnsföräldrar gör för att begränsa barnens godisintag

Längtan efter sött, salt och surt. Författaren till artikeln har pratat om godis med en fjärdeklass.

Anna i ett varmt Sundsvall

 

 

 

 

Hej, jag heter Anna och jag är sockerberoende / sockermissbrukare

För några dagar sedan testade jag kesoplättarna som jag skrev om i ett tidigare inlägg

Vi åt inte upp alla plättar men ändå fler än grundreceptet så det var tur att jag gjorde dubbel sats. Jag serverade med osockrade hallon och vispgrädde. 

De smakade inte så mycket, men jag tyckte de var goda. Med hallonen och grädden till blev det riktigt smarrigt. Även min middagsgäst tyckte att de var helt okej, men blev däremot inte jättemätt. Det är nog inget man käkar till middag om man inte ätit en väldigt stadig lunch. Jag tycker faktiskt att plättarna går att servera som dessert, det tänker jag testa nästa gång jag har middagsgäster. 

Anna i ett varmt Skönsberg

 

Hej, jag heter Anna och jag är sockerberoende / sockermissbrukare.

Jag såg ett intressant avsnitt av Vetenskapens Värld som går på 2:an. Programmet handlar om cancerforskning och sockrets påverkan på tillväxtfaktorn IGF-1.

Enkelt förklarat verkar det som om att vi triggar igång produktionen av IGF-1 när vi äter socker och det gör att vissa cancerceller växer snabbare. 

Vad är då tillväxtfaktorn IGF-1 för nåt? Det är en insulinliknande tillväxtfaktor som gör att vi växer när vi är barn/ungdom, det får våra hudceller att förnyas och att våra organ reparerar sig. IGF-1 fastnar på våra celler, men tyvärr både på friska och sjuka celler. Eftersom det är ett tillväxthormon gör det att en tumör växer fortare när det sitter på cancercellen.

 I Tel Aviv upptäckte barnläkaren och professorn Zvi Laron att människor som var extremt korta inte producerade tillväxtfaktorn IGF-1. Sjukdomen kallas Larons syndrom. Levern producerar inte hormonet och de växer inte som de ska, men de är också imuna mot cancer. I Tel Aviv behandlas nu patienter från flera länder.

IGF-1 finns också i mjölkprodukter och det är troligen därför det är så viktigt att barn dricker mycket mjölk för att växa. Att vi i västvärlden fortsätter att dricka/äta mejeriprodukter i vuxen ålder är förmodligen en av flera orsaker till att vi producerar för mycket av hormonet och att cancern ökar. 

Upptäckten att IGF-1 har ett samband med cancern är en stor upptäckt som kanske kan hjälpa till i kampen mot cancer. 

Kerstin Brismar, professor i diabetesforskning från Karolinska, säger i programmet att om hon själv fick cancer skulle hon låta bli att äta socker, äta lite kolhydrater, mycket proteiner och fett.  

Anna i ett grått Sundsvall

Hej, jag heter Anna och jag är sockerboende / sockermissbrukare.

Idag har jag gjort egna rostade mandlar. De köpta är så väldigt dyra så det kan vara värt att testa tyckte jag. Det ångrar jag verkligen inte! De var bara så supergoda.

Recept:

Hetta upp olivolja i stekpannan
Häll ner mandlarna och blanda så att de får olja på sig.
Krydda som du vill, jag använde salt och lite cayennepeppar.
Rör om tills de börjar knäppa, då är de klara.
Servera när de har svalnat.

Jag ska köpa hem flingsalt eller grovsalt och testa det nästa gång, men man kan variera kryddorna precis som man vill. Det finns oändliga variationer efter tycke, smak och tillfälle.