Hej, jag heter Anna och jag är sockerberoende / sockermissbrukare
Nu var det längesen jag skrev ett inlägg. Jag har haft mycket omkring mig och har helt enkelt inte haft tid att skriva. Det går inte heller så bra med att låta bli socker och kolhydrater utan jag har "fuskat" en hel del. Jag skriver har för jag har gjort ett avtal att jag ska låta bil och att de runt omkring ska stoppa mig om jag är på väg att halka dit. Att be andra om hjälp är kanske ett sätt, men det är jag själv som måste göra jobbet, ingen annan än jag själv ansvarar över vilka val jag gör. När jag är i affekt kan de bara påminna mig om hur jag sagt att jag vill välja, det är jag som måste göra valet.
Varför har det blivit så här?
Det har varit en tuff period med mycket stress, lite energipåfyllnad, svåra beslut och jag tror att jag har försökt att fylla på med socker och kolhydrater istället för med god energi. Det är så jag brukar agera när det blir tufft och det är det jag fortfarande varje dag måste träna på att låta bli.
Det är lätt att falla tillbaka i gamla spår, dessa stigar jag pratat om. De jag nu försöker trampa upp är fortfarande snåriga och svåra att ta sig fram på och det är lätt att falla in på de redan upptrampade. Att styra in på motorvägarna där jag bara drar fram i hög fart utan att tänka och reflektera, det går liksom av sig självt.
Att fylla på med god energi när det är jobbigt är en bra början. Mitt sätt att fylla på batterierna är att vara i naturen, träffa vänner och famlij och att läsa. Det finns nästan inget bättre än att sitta på ett berg eller vid havet, fundera, dricka te och läsa en bra bok.
När jag nu vet om detta, varför gör jag det inte mer?
När jag äter sötsaker och kolhydrater blir jag trött och slö, orkar inte ta mig för nåt, har svårt att koncentrera mig, känner mig deppig, misslyckad, tjock och värdelös. Då reagerar jag med att stänga mig inne istället för att ta mig ut i naturen och bland människor.
Min älskade vän Malin har introducerat mig för en rolig grej som faktiskt fått mig att gå ut mer. Geocaching. Det är folk som gömt kontroller, man letar dem genom att använda gps och en del ledtrådar och sen registrerar man på nätet att man hittat dem. Det finns cacher i hela världen och till sommaren när jag och Malin ska till Grekland ska vi försöka hitta några där med. Det är ett sätt att komma ut, att ha ett mål med promenaden och det är spännande att se om man lyckas. Jag har hittat 18st cacher nu och antalet ökar.
Tillbaka till mitt återfall. Jag har hoppat tillbaka upp i sadeln och det är bara att fortsätta försöka. En dag i taget.
Anna i ett varmt Sundsvall









