Hur man designar en debatt

Ni har säkert lyssnat på många debatter nu i valrörelsen, flera av er. Några jag pratat med har uttryckt en mättnad över dessa debatter, särskilt alla omtagningar mellan samma motståndare. I TV har det varit Rheinfeldt mot Sahlin ett antal gånger. Själv hoppade jag över sista debatten, näst sista också förresten, eftersom jag kan alla sånger nu.

På det lokala planet, för min del då i Sundsvall, har det varit ett antal debatter mellan rödgröna blocket Peder Björk och alliansens Magnus Sjödin. Debatterna har tydliggjort skillnader mellan blocken. Men även dessa debatter faller lätt in i upprepningar.

Peder Björk utmanade alliansen på en debatt med fokus på miljö och utveckling, vilket jag och flera med mig applåderade. Vi pratade om saken allianspartierna emellan och jag anmälde intresse att ta debatten mot Peder. Tyckte själv det kan vara ett egenvärde i att bryta debattmönstret och kanske avtäcka lite nya infallsvinklar i dessa frågor.

Men Peder Björk hade specifikt bjudit in Magnus Sjödin och var mycket kallsinnig till en debatt med Centerpartiets representant i de frågor som ligger oss nära. Flera i vårt alliansarbete har reagerat kraftigt mot denna attityd.

Men det är så här förstår ni. Socialdemokraterna har en tradition av att peka ut en huvudmotståndare som ska nedkämpas och inte låta sig splittras på små debattkakor. Så upprätthåller man bilden och numera illusionen av att vara ett parti med tyngd och mognad. Strategin har varit styrande för socialdemokraterna från riksnivå till kommunnivå alltsedan Olof Palme och Tage Erlander idéer om det starka samhället.

Det samhälle som krävde ett stort sammanhållet statsbärande parti som ruvar på sanningarna. Ja i dag är verkligheten en annan. Vi kan ju bara lyssna på Mona Sahlins skickliga men ack så förutsägbara pareringar för att se att vi här har ett parti som skjuter sin historia framför sig och därför inte längre ser vad som väntar där framför.

Reinhold Hellgren
Gruppledare Centerpartiet

Våga vara bitter

Väntade på bussen nere på Navet. En kvinna på kanske 25 år, med barnvagn pratar med en man i 35 årsåldern. De pratar om melodifestivalen och han tycker bara det är på väg att bli ett stort mediaspektakel där musiken är en bisak. Nu är det färdigtittat konstaterar han.

- Nä det där tycker jag låter bittert … jag tycker det är ganska kul ändå, man får ta det för vad det är.

Någon sekunds tystnad, hon vänder bort blicken och han tittar ner i backen och fortsätter.

- Jo jag har ju följt det nästan varje år men nu tycker jag det känns …

Där kommer bussen och stöket tar över. Han retirerade för att slippa kladdas ned av det där hemska ordet. Så effektivt. Vad som helst men bli aldrig bitter. Det han sa var varken bittert, ironiskt eller sarkastiskt. Bara en åsikt följt av en handling. Rationellt, enligt mig.

Lär er det nu. När någon är emot någonting är den bitter. Ett rationellt sätt att slippa diskussion. Själv tycker jag bitterhet är skitkul, gjorde faktiskt en kortfilm på Videomarathonfestivalen på Kulturhuset i STHLM 2006. Temat var tabun och jag frossade i bitterhet som ett av våra få riktigt köttiga tabun. Våga vara bitter – det är både kul och känns riktigt skönt.

Reinhold Hellgren
Ordf Kultur och fritidsnämnden i Sundsvall

Då jag slutade bära slips

Mozart hade redan som 34-åring skrivit över 600 verk. Var han kreativ eller produktiv, eller både och? Gunnar Törnqvist, Lund, professor i ekonomisk geografi, hävdar (DN 111214) att kreativ har blivit ett modeord som förväxlas med att vara produktiv. Skillnaden är att du kan vara enormt produktiv utan att för den skull vara kreativ. Just för att kreativ betyder nyskapande. Jag har åtskilliga gånger varit i sammanhang där kreativitet varit svaret på i stort sett varje problem. Låter sig lätt sägas, men sällan göras.

Minns en gång 1999 då jag som företagare i läromedelsbranschen deltog på Riskkapitaldagen på Industrihuset i huvudstaden. På scenen, Olof Stenhammar och andra näringslivsdrakar som predikade kreativitetens och individualitetens lov. Behovet av att gå sin egen väg, att inte gå i flock. När jag tittar mig omkring ser jag en skog av svarta kavajer, skjortor och slipsar. Detsamma på scenen. Bara slipsvalet verkade vara förhandlingsbart. Skrattade med min bänkgranne att här predikas individualitet, kreativitet och egensinnighet av män i uniformer.

Har inte burit slips sen dess.

Reinhold Hellgren
Ordförande i Kultur och Fritidsnämnden
Sundsvalls kommun

Cynismen som värdegrund

Tydligare etiska regler i skolan. Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund skriver på DN debatt 4/11 och kommenteras i nyheterna i P3. Där ställer man frågan till Jan Björklund, partiledare FP, om han tror att KD på detta sätt försöker locka till sig skolintresserade väljare. Ja så här ser det ut, cynismen som värdegrund och utgångspunkt i referat.

Det journalistiska anslaget utgår från att Göran Hägglund suttit och fnulat på hur vi ska nå nya kundgrupper inför nästa val. Javisst, skolan! Herregud! Varför har vi inte tänkt på det? Vi plockar lite näsor från Björklund.

Här bara ett exempel ur vår tid som jag kallar cynismens tid. Snacket i fikarummen, svepande kommentarer i korridorer slängda i steget eller för- och mellansnack under politiska möten. Allt infekterat av den så simpla misstanken att ingen gör eller säger nåt utan att först ha gjort en grundlig kalkyl om röstmaximering. Man gör inget man inte tjänar på.

Alltmer sällan perspektivet underifrån, inifrån om idéer och förslag uppkomna ur en övertygelse och en ideologi presenterade helt otaktiskt just för att man bara måste vara sig själv sann och trogen, oavsett den där röstmaximerarkalkylen.

God Helg

Reinhold Hellgren
Ordf Kultur och fritid Sundsvall

Medborgare Cornelis

Cornelis Vreesvijk använde ofta begreppet medborgare i sina berättelser och sånger om människan och den krångliga jordevandringen. Med emfas och sin säregna tonation befäste han något i oss, en medvetenhet om vår samhörighet och ändå respekt för vår olikhet. Det var aldrig manierat eller kokett, det var tungt, verkligt och viktigt … begreppet medborgare.

Ett begrepp som inte får förväxlas med ordet och förhållandet att vara kund. Du är kund bara just i transaktionen med andra. Transaktionerna kan anta olika former, men vi är fortfarande medborgare. När vi inte utför dessa transaktioner kan vi dock betraktas som potentiella kunder, men dock fortfarande medborgare. Du är kund med vissa, men medborgare med alla. Du är kund ibland, men medborgare jämt.

Kundbegreppet ska i kopplingen till medborgarbegreppet förstås som en inlåning av just detta förhållande, transaktionen. I den situationen har politik och förvaltning en del att lära av näringslivet. Hur man förhåller sig just i kundrelationen, att skapa ett förhållningssätt där tillmötesgåendet och serviceandan är utgångspunkter.

Om det tillämpas väl stärker detta förhållningssätt medborgarnas ställning och status i relation till kommun, landsting och stat.

Mot den bakgrunden framstår för mig den pågående debatten om kund eller medborgare som något löjeväckande.

Reinhold Hellgren
Ordförande i Kultur- och fritidsnämnden

Impulsen som ideologi

Upp till var och en hur den vill leva sitt liv. Känns det igen? Ett standardsvar grundat i frihetsidealet. En bekväm exit för den som flyr ställningstaganden och värderingar. Bara att välja. När ni gjort valet, sker det automatiskt?

Sommaren 2008 ledde den framstående sociologen Christian Smith ett forskarlag som gjorde djupintervjuer med 230 unga vuxna (18-23 år) från hela USA. Resultatet är häpnadsväckande.

Frågorna handlade om rätt, orätt, moraliska dilemman och livets mening. Två tredjedelar kunde inte beskriva nåt moraliskt dilemma de ställts inför. Moraliskt tänkande fanns i de allra flesta fall inte med i tankemönstret. Mord och våldtäkt tyckte de var fel. Men däremot att köra bil berusad, fuska i skolan eller bedra partnern var enligt en majoritet av svaren upp till var och en att avgöra.

En av de viktigaste slutsatserna i forskarlaget var att gemensamma moraliska ramverk är på väg att vittra sönder till en lättvindig moralisk individualism, där jaget är motiv nog. Moraliska bedömningar görs utifrån den känsloläge vi för tillfället befinner oss i.

Impulsen som ideologi.

Reinhold Hellgren
Ordförande i Kultur och fritidsnämnden i Sundsvall