GIF-kornet inställt på ny forward

Varför gå över ån efter vatten?
I dagsläget är det ju som bekant helt enkelt så att den så kallade åh fan-forwarden redan finns i truppen, i form av Pa Dibba, som Sören Åkeby är mycket nöjd med. Men naturligtvis så jobbar Giffarna parallellt med att ändå hitta en utifrånlösning och där ska man efter vad jag hört och förstått ha fått korn på en specifik spelare som man just nu jobbar mot mer än någon annan.
Går det i lås så blir det förstaalternativet.

Jag tror ändå att till slut, när vi står där i slutet av mars, så heter lösningen Pontus Engblom. Det känns fortfarande som den mest logiska och rimliga lösningen av alla tänkbara scenarion.
Även om jag mycket gärna ser en rutinerad herre som varit med i Allsvenskan förr kliver in.
Rutinaspekten kan aldrig nog poängteras i årets GIF-upplaga, det är där orosmolnen finns.
Pa Dibba i all ära, han har gjort det riktigt riktigt bra. Vi ska komma ihåg att i fjol vid den här tidpunkten förberedde han sig som bäst för en division III-säsong i Brandbergen. Nu, ett år senare, förbereder han sig som tänkbar startspelare i Allsvenskan.
Här pratar vi skaplig utveckling.
Men att tro att han redan i år ska vara offensiv spets i Allsvenskan, över en längre tid dessutom, nja, det är nog att begära för mycket.

Naturgräs, bortaplan, måltorka - klart det blir en trea då

Vi kunde ju förutsättningarna. Ingen bortavinst i Allsvenskan sen 28 juli 2008, även då mot Gais (låt gå för att det ju varit tre år i Superettan och därav inga matcher i Allsvenskan under en stor del av tiden, fakta är ändå att det var senast det blev en bortaseger för GIF i Allsvenskan), match på naturgräs där det bara blivit en poäng hittills i år (AIK på Råsunda) och tre mållösa matcher i rad.

Det var alltså historiskt och statistisk dystra förutsättningar inför dagens match mot Gais. Det började ju också ganska så krampaktigt, främst beroende på att Gais pressade GIF:s backlinje oerhört högt i banan. GIF-försvaret blev stressade och vi såg bland annat annars så stabile David Myrestam slå bort ett par till synes enkla bollar. Det var Bassombeng, Celik, Tornblad och Wanderson mest hela tiden. 1-0 till hemmalaget hängde verkligen i luften men så stack ju GIF upp med ett jätteutkast av Oscar Berglund (som för övrigt har ett riktigt bra skägg) till Holster som sticker bollen på djupet till Johan Eklund som i sin tur placerar bollen i nät.

Enligt min mening var det det bästa som hände i matchen, bortsett de tre poängen såklart, att Eklund fick göra mål. Det här var Eklunds andra fullträff i år och det absolut viktigaste för Giffarna är att få igång hans målproduktion. Johan Eklund är den som måste spela toppforward av de som finns i truppen, det är han som kan nå tvåsiffrigt i målproduktion. Målet var såklart bra men jag tycker samtidigt att Eklund ibland ser lite älgig ut. Han skulle behöva bli lite starkare. Sedan tycker jag att det är direkt klumpigt att stå offside ända framme och i princip trampa på målvakten som han gjorde när Holster (tror jag det var, kan ha varit Walker också) sköt. Nu gick skottet utanför men hade den gått på mål så hade det naturligtvis blivit bortdömt för offside eftersom Eklund i högsta grad störde målvakten.

Ari fick ju också hänga en balja, på straff. Jag tycker straffen är solklar, Fredrik Lundgrens arm kommer tydligt upp mot bollen i en så kallad onaturlig position. Det blir hand söker boll, till skillnad mot för frisparken som GIF fick just innan när Skúlason sköt och Gaisförsvararen fick bollen på armbågen. Där har han inte en chans att göra något, det är ett för kort avstånd och bollen kommer i full kraft efter ett skott. Det är boll söker hand. Kolla gärna på matchen igen om ni har möjlighet och jämför situationerna. Straffen kommer i 30:e minuten och frisparken sker någon minut dessförinnan, så ser ni skillnaderna. Straffen är rätt, frisparken är fel, i mitt tycke.

Kul för Ari som sagt att få göra mål. Mindre kul att han nu är avstängd på måndag.

Andreas Axéns klubbor, herregud, nu snackar vi 70-tal.

På Norges (syttende mai) nationaldag firar Giffarna alltså årets första bortaseger, årets första seger på naturgräs och man spräcker måltorkan. Och återigen börjar poängskörden ganska så väl spegla prestationen.

Strömvallen, Gefle, regn, mållöst - vad hade ni väntat er?

Strömvallens läktare är K-märkt, vilket väl "Holken" på IP också hade blivit inom sinom tid om man inte haft vett att ta bort den medan tid var. För det är ju så, det må vara charmigt men där stannar nog också fördelarna. Fast å andra sidan passar Strömvallen Gefle som fotbollslag. Ett Gefle som inte vill någonting med sitt spel. Eller, jo det vill man visst, man vill inte förlora. Man faller lågt, lågt med hela laget och trots att det är på hemmaplan, mot en nykomling, så lämnar man helt oproblematiskt ifrån sig initiativet. Jag orkar inte kolla upp men jag har för mig att bollinnehavet blev 67-33 i GIF Sundsvalls favör. Det är stora siffror det. Jag läste på Twitter där någon likställde Gefles sätt att spela fotboll med en säck bajs. Det var inte jag som sa det, jag bara håller med.

Dock lyckades inte Giffarna utnyttja det stor bollinnehavet tillräckligt för att göra det som fotboll går ut på: nämligen att göra mål. Fredrik Holster hade några hyfsade chanser men som han inte förvaltade. Där kan jag önska mig lite större beslutsamhet och skärpa. Jag tycker att han såg lite loj ut i samband med avsluten, jag såg ingen jävlaranama och frustration. Där vill jag se ett fightingface typ "nu jävlar, nästa gång så sitter den", inte bara konstatera "jaha" och sen jogga hem igen.

Johan Eklund fick alltså chansen från start igen och det gick väl sådär, det var inte många bollkontakter över huvud taget under matchen från den långe dalmasen. Han hade en bra chans men sköt högt över. Då blev det faktiskt bättre snurr i maskineriet när Pa Dibba hade kommit in. Pa är ju som bekant rent otroligt snabb och jag tycker även att han börjar värdera och behandla bollen på ett allt bättre sätt även om det kan ske några konstigheter emellanåt ändå. Som varningen han drog på sig när han brottade ner en Geflekille. Det såg lite okontrollerat ut. Men han kommer in i det bättre och bättre och kanske är greppet med att skicka in en utvilad Pa Dibba med sin speed kring halvtid någonstans en bra idé.

Nu räckte insatsen inte till tre poäng men väl till en i alla fall och det positiva med det är väl någonstans att det inte blev en tredje förlust på rad. Det negativa däremot är att det nu gått 284 minuter sedan GIF Sundsvall gjorde mål. Det var då Roger Risholt satte 3-1 på tilläggstid hemma mot Örebro den 29 april. Sedan dess har man blivit nollade i tre raka matcher. Nu väntar Gais borta på torsdag i en riktig streckmatch, Giffarna på rätt sida kvalstrecket mot Gais på andra sidan samma streck, en poäng bakom.

Riktigt kul för Ari Skúlason att åter blivit uttagen i Lagerbäcks trupp. Som han är värd det. Två landskamper väntar för islänningarna varav den ena är mot Sverige på Ullevi den 30 maj.

Hur mycket energi läggs egentligen på spelschemat?

Jag kom på en sak till som jag länge gått och grunnat på, det gäller inte bara den här säsongen utan jag tycker ofta att det är på det här viset. Det handlar naturligtvis om spelschemat. Jag ska erkänna att jag har inte full koll på hur det går till men jag kan tänka mig att det går till ungefär som så att tävlingskommittén tar fram ett preliminärt spelschema, som i mångt och mycket säkert bygger mycket på den så kallade rättvisefaktorn. Det vill säga att man ska ha varannan match borta, varannan hemma. Sedan har man säkert några uppgifter inlagda att i möjligaste mån ta hänsyn till, sånt som att det varje år är Gothia Cup och att man då med fördel lägger in ett Göteborgsderby under den veckan. Sedan presenteras utkastet för klubbarna som via en telefonkonferens kommer med önskemål sett ur sina respektive synvinklar. Och så jämkas det lite fram och tillbaka men i stort ligger det ursprungliga utkastet fast.

Så ungefär kan jag tänka mig att det går till. Men jag kan ha fel, helt fel. Men det är inte poängen, huruvida jag har fel eller inte. Jag nöjer mig med att konstatera att jag brukar ha rätt. Nåväl, oavsett vilket kan vi rent faktabaserat utifrån befintligt spelprogram konstatera att GIF Sundsvall har haft och kommer att ha hemmamatcher enligt följande schema fram till EM-uppehållet:

• 31 mars Kalmar

Däremellan en bortamatch

• 12 april Syrianska

Däremellan två bortamatcher

• 29 april Örebro

Däremellan en bortamatch

• 5 maj Helsingborg

Däremellan två bortamatcher

• 21 maj Elfsborg

Däremellan noll bortamatcher

• 24 maj Malmö

Det är ett, enligt mitt tycke, fullständigt värdelöst schema utifrån att det ska skapas fotbollsfester. Antingen är det över två veckor mellan hemmamatcherna eller så är det bara några få dagar. Jag vet som sagt inte vems "fel" det är, om det är förbundets eller Giffarna själva som inte höjt rösten tillräckligt mycket alternativt inte tyckt att det spelat så stor roll. Skitsamma vilket, ambitionen från samtliga parter borde ju vara att vilja ge varje match i Allsvenskan de bästa möjliga förutsättningarna för att skapa riktiga fotbollsfester. Att då göra ett schema där ett lag inte har en hemmamatch på över två veckor för att sedan ha två hemmamatcher samma vecka är ju då inte annat än ren galenskap. Då har man inte riktigt tänkt klart. Kontentan blir ju att många kommer att välja mellan att gå på Elfsborg eller Malmö nästa vecka, och detta efter ett uppehåll på 16 dagar från förra matchen vilket gjort att intresset hunnit svalna.

Det spelas sammanlagt 240 matcher i Allsvenskan och ambitionen från alla parter borde ju rimligtvis vara att alla dessa 240 matcher ska ligga så optimalt till som möjligt. Till pluskontot ska samtidigt bokföras att Giffarna i år faktiskt har en hemmamatch inlagd på gatufestlördagen, låt gå för att det är mot Åtvidaberg, det är i vart fall en match till skillnad mot för två år sen när man for ner till Södertälje och spelade mot Assyriska under gatufesthelgen. Det var ett märkligt drag av seriemakarna.

Det här med derbyn

Gefle IF mot GIF Sundsvall som står på tapeten i kväll, vilket såklart ingen har missat. Det är ju NORRLANDSDERBY, som det heter. Sen att det är över 20 mil ner till Gävle spelar liksom ingen roll. Det här med derbyn har gått till en jäkla överdrift, allt som oftast ska det hittas någon gemensam nämnare som går att koppla till att det är ett derby. Minns SM-finalen i ishockey för några år sen mellan HV71 och Linköping som ganska krystat gick under arbetsnamnet E4-derbyt. Syftet är naturligtvis att förstärka betydelsen av matcherna, att få in ordet derby ger ju en bra rubrik, inte tu tal om det.

Jag kan i vilket fall sträcka mig till att lite ordlekfullt kalla det för ett GIF-derby.

Det finns nog med prestige ändå, utan att det är ett derby. Det är en match där det handlar oerhört mycket om att ta tillbaka ledartröjan för GIF Sundsvall. Sett över tid är det ju GIF Sundsvall som varit den dominerande parten av de två, det är på senare tid som Gefle gått ikapp och förbi. Mitt tips är ändå att det är i kväll som det sker, det vill säga då GIF Sundsvall tar tillbaka kommandot som det ledande GIF-laget. Det är naturligtvis en stor jobspost att Kevin Walker, en av Giffarnas genomgående absolut bästa spelare hittills, är avstängd. Men jag är glad att det blir Roger Risholt som går in som ersättare. Jag känner också i min vänstra stortå att det blir lite av Johan Eklunds revansch (i den mån vi kan prata om revansch) som kommer att ske på Strömvallen. Eklund har ju haft lite missflyt i säsongsupptakten, där allt började med den där utvisningen mot Kalmar i premiären och påföljande avstängningen.

Den har legat honom i fatet sedan dess. I hans ställe kom ju Pa Dibba in och gjorde ett gott dagsverke, vilket gjort att Eklund, som också haft skadebekymmer, varit på sidan om. Nu finns däremot inga skador, inga avstängningar eller något annat som stör. Dibba har gjort det bra, absolut, utifrån sina förutsättningar (han spelade ju ändå i trean så sent som i fjol) men jag har hela tiden hävdat att Johan Eklund är den som över tid måste in i elvan. Ska Giffarna lyckas få en gubbe som svarar för en 8-10 mål så måste Johan Eklund komma in i matchandet. Efter två mållösa matcher i rad får han nu också chansen.

Vikten av att Skúlason är med behöver knappast beskrivas.

Det här blogginlägget hade jag inte kunnat skriva om målkameror funnits

Först läste jag godnattsaga för arvtagarna, det blev om Håkan Bråkan. Den handlade om spöken i källaren på dagiset och grejer. Därefter slog jag mig ner och såg andra halvlek av det sista Stockholmsderbyt på Råsunda med AIK som hemmalag. Och naturligtvis kom efterhandssnacket att handla om huruvida bollen var över linjen eller inte. I matchens absolut sista skälvande sekunder vinner AIK:s Celso Borges en nickduell och bollen går mot ett till synes tillspillogivet mål, vilket skulle ha gett AIK en 2-1-seger. Men Djurgårdsbacken Joona Toivio, som är på väg åt andra hållet, lyckas fläka ut det ena benet åt det håll han inte är på väg mot, och rensa undan bollen.

Frågan är bara: lyckades han göra det före eller efter det att bollen passerat hela mållinjen?

Svar: ingen vet.

Och som ett brev på posten kom naturligtvis, som det alltid gör såna här gånger, kravet på målkameror fram. Den här gången framförda av herrar experter Tony Gustavsson och Jens Fjellström. "Tekniken finns ju" och "det är dags för fotbollen att kliva in i 2000-talet" är argument som brukar föras fram såna här gånger, så och nu. Jag säger bara: "Vad ska vi diskutera om allt blir kliniskt bevisat?" Det är ju sånt här som gör fotbollen är min bestämda åsikt. Rent tekniskt skulle mycket såklart kunna göras annorlunda och det skulle på så sätt kunna gå att få fram en fantastisk millimeterrättvisa där ingen kan ifrågasätta någonting. Redan inför Tysklands-VM 2006 var det ju ett företag minns jag som erbjöd sig att ta på sig de assisterande domarnas roller. Men det skulle ske på bekostnad av sporten fotboll anser jag.

Fotboll är en sport från 1800-talet, låt den vara det. Det är det som gör den till världens största sport, kanske rent av världens största fenomen. Målkameror är inget som passar in i detta fenomen.