Gammelmedia blev slaktad

Jag gillar egentligen inte uttrycket "gammelmedia", det ligger en slags nedvärderande underton i ordet. Men det är ändå det ord som bäst sammanfattar de medier det handlar om, det vill säga de traditionella, de som i årtionden på en outvecklad marknad haft monopol på att förmedla information. Det har helt enkelt inte funnits någon som helst konkurrens, men den tiden är förbi sedan länge och nu är man dessutom inte bara infångad, man är ifrånsprungen. Ordet utklassad räcker inte ens till eftersom man inte ens befinner sig på samma tävlingsbana som sin motståndare längre.

Under tiden som motståndarna har hunnit genomfört loppet, gått i mål, tagit emot segerpokalen och gått och duscha brottas gammelmedia fortfarande med att få till knuten på skorna. Starten har man inte ens kommit till.

Motståndarna är såklart de sociala medierna, eller rättare sagt medborgarna själva som tillsammans snokar rätt på den information de aldrig får av gammelmedia. Martin Kreuger skriver i dag tänkvärt i ämnet på Medievärlden.

Jag tänkte samma sak när jag förra veckan följde rapporteringen kring det traumatiska trippelmordet i Härnösand. Vid sidan om rapporteringen på de sociala medierna, och då främst Flashbacks forum, stämde jag kontinuerligt av med dagstidningarnas rapportering. Den gav mig inte ett dyft någon gång, jag fick inte veta någonting som jag inte redan visste. Den var inte bara innehållslös, den var för att använda Martin Kreugers ord, i princip oanvändbar.
Det var torr standardrapportering, etisk och korrekt, en så pass stor kontrast som det bara kan bli mot de rapporteringar och spekulationer jag samtidigt följde på nätet. Där levereras såväl klara fakta, oklara halvsanningar och rena lögner i en salig röra tillsammans med skoningslöst utlämnande uppgifter om allt. Priset som betalas är i form av etik och integritet.

Men alldeles oavsett är det solklart vilka som vunnit, gammelmedia är pulveriserat och den stora frågan är vilka den passiva hållningen riktar sig till när den blottlagda sanningen finns tillgänglig för var och en bara några musklick bort. Skapad av medborgare som uppenbarligen inte låter sig nöjas med en passiv hållning. Medborgarna som media finns till för.
/Kenneth

Nu börjar festveckan

Ja det är väl bara att korka upp champagneflaskorna, knäppa en kall eller två och gå in i festens vecka. Det kan dom som har möjlighet göra i alla fall. Två hemmamatcher samma vecka - och dessutom mot Elfsborg och Malmö FF, två tippade topplag. Det är säsongens fotbollsvecka i Sundsvall som nu börjar.

Men en fest blir ju samtidigt så mycket roligare om värdparet också har roligt på tillställningen. Vilket i den resultatinriktade fotbollsbranschen betyder samma sak som att ta poäng. Så frågan är ju: vad kan GIF Sundsvall, rent konkret, åstadkomma under sin festvecka? Det är ändå serieledaren och serietvåan som är inbjudna.

Om vi koncentrerar oss till Elfsborg till att börja med så har GIF faktiskt en ganska schysst statistik mot boråsarna, 3-3-1 på de sju senaste. Senast det blev torsk hemma mot dom var 2001, för elva år sen. Även om det såklart inte går att förlita sig på så brukar sånt spela roll, det brukar göra det.

Just i detta nu sitter jag för övrigt och tittar ut över Vängåvan där några guliganer slagit sig ner i solen. De vet nog inte vilka som brukar sitta där i vanliga fall. Det väntas ju också bli riktigt varmt även i kväll, upp mot 20 grader. Det finns alltså förutsättningar för en riktig fotbollsfest även publikt sett, får man anta.

Tungt förstås att Ari Skúlason är avstängd i kväll, i den form han befinner sig i.

Fest i all ära, så talar statistiken dock inte för någon målfest i kväll. Det är nämligen två av seriens tätaste defensiver som stångas i afton. Elfsborg har släppt in sju mål, vilket man är bäst i serien med. Giffarna har å sin sida släppt in tio, vilket också är bland de bästa. Totalt har det gjorts 2,4 mål per match när Elfsborg spelat och 2,2 när Giffarna spelat.

1-1 känns som ett ganska bra utgångstips att luta sig mot.

Samtidigt har ju Elfsborg inte kryssat nånting hittills i år.

•••

Umeå förresten? Det är ett lag i Superettan. Deras matchtröjor ser exakt likadana ut som Giffarnas. Varför tillåts det vara på det sättet? Båda är blåa och - framförallt - båda har Norrporten med tillhörande reklamblaffa mitt på magen. Exakt på samma ställe. Såvitt jag förstår så var det ju hos Giffarna som Norrporten först satte sin logga på matchtröjan. Med det följer då ett ansvar att inte göra likadant hos andra lag, kan jag tycka. När ett lag upplåter yta på sin matchtröja åt ett företag och deras logga så blir ju loggan en stor del av identiteten till den klubben. Inte som klubbmärket såklart, det är inte på den nivån, men likväl: den förknippas med den klubben. Då kan man ju inte göra likadant även hos ett annat lag, det borde ju vara självklart.

Det känns lite märkligt att se Umeå springa omkring i Giffarnas tröjor, som det är nu.

Naturgräs, bortaplan, måltorka - klart det blir en trea då

Vi kunde ju förutsättningarna. Ingen bortavinst i Allsvenskan sen 28 juli 2008, även då mot Gais (låt gå för att det ju varit tre år i Superettan och därav inga matcher i Allsvenskan under en stor del av tiden, fakta är ändå att det var senast det blev en bortaseger för GIF i Allsvenskan), match på naturgräs där det bara blivit en poäng hittills i år (AIK på Råsunda) och tre mållösa matcher i rad.

Det var alltså historiskt och statistisk dystra förutsättningar inför dagens match mot Gais. Det började ju också ganska så krampaktigt, främst beroende på att Gais pressade GIF:s backlinje oerhört högt i banan. GIF-försvaret blev stressade och vi såg bland annat annars så stabile David Myrestam slå bort ett par till synes enkla bollar. Det var Bassombeng, Celik, Tornblad och Wanderson mest hela tiden. 1-0 till hemmalaget hängde verkligen i luften men så stack ju GIF upp med ett jätteutkast av Oscar Berglund (som för övrigt har ett riktigt bra skägg) till Holster som sticker bollen på djupet till Johan Eklund som i sin tur placerar bollen i nät.

Enligt min mening var det det bästa som hände i matchen, bortsett de tre poängen såklart, att Eklund fick göra mål. Det här var Eklunds andra fullträff i år och det absolut viktigaste för Giffarna är att få igång hans målproduktion. Johan Eklund är den som måste spela toppforward av de som finns i truppen, det är han som kan nå tvåsiffrigt i målproduktion. Målet var såklart bra men jag tycker samtidigt att Eklund ibland ser lite älgig ut. Han skulle behöva bli lite starkare. Sedan tycker jag att det är direkt klumpigt att stå offside ända framme och i princip trampa på målvakten som han gjorde när Holster (tror jag det var, kan ha varit Walker också) sköt. Nu gick skottet utanför men hade den gått på mål så hade det naturligtvis blivit bortdömt för offside eftersom Eklund i högsta grad störde målvakten.

Ari fick ju också hänga en balja, på straff. Jag tycker straffen är solklar, Fredrik Lundgrens arm kommer tydligt upp mot bollen i en så kallad onaturlig position. Det blir hand söker boll, till skillnad mot för frisparken som GIF fick just innan när Skúlason sköt och Gaisförsvararen fick bollen på armbågen. Där har han inte en chans att göra något, det är ett för kort avstånd och bollen kommer i full kraft efter ett skott. Det är boll söker hand. Kolla gärna på matchen igen om ni har möjlighet och jämför situationerna. Straffen kommer i 30:e minuten och frisparken sker någon minut dessförinnan, så ser ni skillnaderna. Straffen är rätt, frisparken är fel, i mitt tycke.

Kul för Ari som sagt att få göra mål. Mindre kul att han nu är avstängd på måndag.

Andreas Axéns klubbor, herregud, nu snackar vi 70-tal.

På Norges (syttende mai) nationaldag firar Giffarna alltså årets första bortaseger, årets första seger på naturgräs och man spräcker måltorkan. Och återigen börjar poängskörden ganska så väl spegla prestationen.

Strömvallen, Gefle, regn, mållöst - vad hade ni väntat er?

Strömvallens läktare är K-märkt, vilket väl "Holken" på IP också hade blivit inom sinom tid om man inte haft vett att ta bort den medan tid var. För det är ju så, det må vara charmigt men där stannar nog också fördelarna. Fast å andra sidan passar Strömvallen Gefle som fotbollslag. Ett Gefle som inte vill någonting med sitt spel. Eller, jo det vill man visst, man vill inte förlora. Man faller lågt, lågt med hela laget och trots att det är på hemmaplan, mot en nykomling, så lämnar man helt oproblematiskt ifrån sig initiativet. Jag orkar inte kolla upp men jag har för mig att bollinnehavet blev 67-33 i GIF Sundsvalls favör. Det är stora siffror det. Jag läste på Twitter där någon likställde Gefles sätt att spela fotboll med en säck bajs. Det var inte jag som sa det, jag bara håller med.

Dock lyckades inte Giffarna utnyttja det stor bollinnehavet tillräckligt för att göra det som fotboll går ut på: nämligen att göra mål. Fredrik Holster hade några hyfsade chanser men som han inte förvaltade. Där kan jag önska mig lite större beslutsamhet och skärpa. Jag tycker att han såg lite loj ut i samband med avsluten, jag såg ingen jävlaranama och frustration. Där vill jag se ett fightingface typ "nu jävlar, nästa gång så sitter den", inte bara konstatera "jaha" och sen jogga hem igen.

Johan Eklund fick alltså chansen från start igen och det gick väl sådär, det var inte många bollkontakter över huvud taget under matchen från den långe dalmasen. Han hade en bra chans men sköt högt över. Då blev det faktiskt bättre snurr i maskineriet när Pa Dibba hade kommit in. Pa är ju som bekant rent otroligt snabb och jag tycker även att han börjar värdera och behandla bollen på ett allt bättre sätt även om det kan ske några konstigheter emellanåt ändå. Som varningen han drog på sig när han brottade ner en Geflekille. Det såg lite okontrollerat ut. Men han kommer in i det bättre och bättre och kanske är greppet med att skicka in en utvilad Pa Dibba med sin speed kring halvtid någonstans en bra idé.

Nu räckte insatsen inte till tre poäng men väl till en i alla fall och det positiva med det är väl någonstans att det inte blev en tredje förlust på rad. Det negativa däremot är att det nu gått 284 minuter sedan GIF Sundsvall gjorde mål. Det var då Roger Risholt satte 3-1 på tilläggstid hemma mot Örebro den 29 april. Sedan dess har man blivit nollade i tre raka matcher. Nu väntar Gais borta på torsdag i en riktig streckmatch, Giffarna på rätt sida kvalstrecket mot Gais på andra sidan samma streck, en poäng bakom.

Riktigt kul för Ari Skúlason att åter blivit uttagen i Lagerbäcks trupp. Som han är värd det. Två landskamper väntar för islänningarna varav den ena är mot Sverige på Ullevi den 30 maj.

Hur mycket energi läggs egentligen på spelschemat?

Jag kom på en sak till som jag länge gått och grunnat på, det gäller inte bara den här säsongen utan jag tycker ofta att det är på det här viset. Det handlar naturligtvis om spelschemat. Jag ska erkänna att jag har inte full koll på hur det går till men jag kan tänka mig att det går till ungefär som så att tävlingskommittén tar fram ett preliminärt spelschema, som i mångt och mycket säkert bygger mycket på den så kallade rättvisefaktorn. Det vill säga att man ska ha varannan match borta, varannan hemma. Sedan har man säkert några uppgifter inlagda att i möjligaste mån ta hänsyn till, sånt som att det varje år är Gothia Cup och att man då med fördel lägger in ett Göteborgsderby under den veckan. Sedan presenteras utkastet för klubbarna som via en telefonkonferens kommer med önskemål sett ur sina respektive synvinklar. Och så jämkas det lite fram och tillbaka men i stort ligger det ursprungliga utkastet fast.

Så ungefär kan jag tänka mig att det går till. Men jag kan ha fel, helt fel. Men det är inte poängen, huruvida jag har fel eller inte. Jag nöjer mig med att konstatera att jag brukar ha rätt. Nåväl, oavsett vilket kan vi rent faktabaserat utifrån befintligt spelprogram konstatera att GIF Sundsvall har haft och kommer att ha hemmamatcher enligt följande schema fram till EM-uppehållet:

• 31 mars Kalmar

Däremellan en bortamatch

• 12 april Syrianska

Däremellan två bortamatcher

• 29 april Örebro

Däremellan en bortamatch

• 5 maj Helsingborg

Däremellan två bortamatcher

• 21 maj Elfsborg

Däremellan noll bortamatcher

• 24 maj Malmö

Det är ett, enligt mitt tycke, fullständigt värdelöst schema utifrån att det ska skapas fotbollsfester. Antingen är det över två veckor mellan hemmamatcherna eller så är det bara några få dagar. Jag vet som sagt inte vems "fel" det är, om det är förbundets eller Giffarna själva som inte höjt rösten tillräckligt mycket alternativt inte tyckt att det spelat så stor roll. Skitsamma vilket, ambitionen från samtliga parter borde ju vara att vilja ge varje match i Allsvenskan de bästa möjliga förutsättningarna för att skapa riktiga fotbollsfester. Att då göra ett schema där ett lag inte har en hemmamatch på över två veckor för att sedan ha två hemmamatcher samma vecka är ju då inte annat än ren galenskap. Då har man inte riktigt tänkt klart. Kontentan blir ju att många kommer att välja mellan att gå på Elfsborg eller Malmö nästa vecka, och detta efter ett uppehåll på 16 dagar från förra matchen vilket gjort att intresset hunnit svalna.

Det spelas sammanlagt 240 matcher i Allsvenskan och ambitionen från alla parter borde ju rimligtvis vara att alla dessa 240 matcher ska ligga så optimalt till som möjligt. Till pluskontot ska samtidigt bokföras att Giffarna i år faktiskt har en hemmamatch inlagd på gatufestlördagen, låt gå för att det är mot Åtvidaberg, det är i vart fall en match till skillnad mot för två år sen när man for ner till Södertälje och spelade mot Assyriska under gatufesthelgen. Det var ett märkligt drag av seriemakarna.

Det här med derbyn

Gefle IF mot GIF Sundsvall som står på tapeten i kväll, vilket såklart ingen har missat. Det är ju NORRLANDSDERBY, som det heter. Sen att det är över 20 mil ner till Gävle spelar liksom ingen roll. Det här med derbyn har gått till en jäkla överdrift, allt som oftast ska det hittas någon gemensam nämnare som går att koppla till att det är ett derby. Minns SM-finalen i ishockey för några år sen mellan HV71 och Linköping som ganska krystat gick under arbetsnamnet E4-derbyt. Syftet är naturligtvis att förstärka betydelsen av matcherna, att få in ordet derby ger ju en bra rubrik, inte tu tal om det.

Jag kan i vilket fall sträcka mig till att lite ordlekfullt kalla det för ett GIF-derby.

Det finns nog med prestige ändå, utan att det är ett derby. Det är en match där det handlar oerhört mycket om att ta tillbaka ledartröjan för GIF Sundsvall. Sett över tid är det ju GIF Sundsvall som varit den dominerande parten av de två, det är på senare tid som Gefle gått ikapp och förbi. Mitt tips är ändå att det är i kväll som det sker, det vill säga då GIF Sundsvall tar tillbaka kommandot som det ledande GIF-laget. Det är naturligtvis en stor jobspost att Kevin Walker, en av Giffarnas genomgående absolut bästa spelare hittills, är avstängd. Men jag är glad att det blir Roger Risholt som går in som ersättare. Jag känner också i min vänstra stortå att det blir lite av Johan Eklunds revansch (i den mån vi kan prata om revansch) som kommer att ske på Strömvallen. Eklund har ju haft lite missflyt i säsongsupptakten, där allt började med den där utvisningen mot Kalmar i premiären och påföljande avstängningen.

Den har legat honom i fatet sedan dess. I hans ställe kom ju Pa Dibba in och gjorde ett gott dagsverke, vilket gjort att Eklund, som också haft skadebekymmer, varit på sidan om. Nu finns däremot inga skador, inga avstängningar eller något annat som stör. Dibba har gjort det bra, absolut, utifrån sina förutsättningar (han spelade ju ändå i trean så sent som i fjol) men jag har hela tiden hävdat att Johan Eklund är den som över tid måste in i elvan. Ska Giffarna lyckas få en gubbe som svarar för en 8-10 mål så måste Johan Eklund komma in i matchandet. Efter två mållösa matcher i rad får han nu också chansen.

Vikten av att Skúlason är med behöver knappast beskrivas.