Vid den här tiden, så pass nära inpå valet, råder naturligtvis febril aktivitet hos de politiska partierna. Tävlingen om uppmärksamheten och genomslaget i medierna är en dygnet runt-kamp. För att nå ut med sina budskap använder politikerna av diverse olika så kallade utspel.
Men ordet utspel är väl ändå något som populärt brukar användas av dem på andra sidan makten, det vill säga av medierna och allmänheten.
Därför blir jag väldigt fundersam kring Sossarna här i Sundsvall som i sina pressmeddelanden den här veckan valt att rubricera dem med det ordet. I dag kom ett nytt meddelande, med inledningen: "Hej, här kommer en inbjudan till en pressträff där Socialdemokraterna i Sundsvall ska göra ett bostadspolitiskt utspel."
Det känns lite konstigt när partiet självt benämner det de gör som utspel. Ungefär som att "det här gör vi bara populistiskt för att vinna uppmärksamheten", eller "det hela är en teater och vi vet om det".
/Kenneth
Guillou tilltalade mig
Guillou tilltalade mig
I mitt jobb stöter jag då och då på olika former av mer eller mindre kända personer, oftast handlar det nog om semikändisar. Men ibland även en och annan riktig kändis, jag har exempelvis varit hemma hos Lasse Lagerbäck. Exklusivt. Och det är jag faktiskt ganska unik om att ha varit i egenskap av journalist. Lasse Lager är en försiktighetens man i dessa avseenden och släpper inte vem som helst över tröskeln.
Många av dem jag träffar är i vilket fall, semikändisar eller riktiga kändisar, ändå ofta experter inom just sina specifika områden och jag hyser därför respekt för deras kunskaper.
När jag satt på tu man hand med Lagerbäck satt jag och pratade öga mot öga med mannen som då var förbundskapten eftersom han kunde mest om fotboll i landet. Sånt är svårt att blunda för. Sånt ska man ha respekt för.
Men den jag hyser mest respekt för av alla svenskar har jag ännu inte haft anledning att träffa, eller ens prata med. Det är därför en stor dag för mig just i dag eftersom jag fått en kortare konversation med den mannen.
Fyra ord.
På Twitter.
Orden var Två ord: Kjell Lönnå och kom från Jan Guillou.
Guillou: "Lars Vilks blev idag överfallen av en ensam gärningsman på Uppsala Universitet. En gång överföll jag ensam Sundsvall. Jag vann."
Jag: "Vafalls. Vad hade Sundsvall gjort för ont?"
Guillou: "Två ord: Kjell Lönnå".
Jag har nu kommunicerat med Jan Guillou, en stor dag i mitt enkla liv.
Kanske ska jag fråga honom vad Kjell Lönnå gjort för ont.
Mer läsning
Kommentarer
Hej på Er alla!
Åsa heter jag och kommer att vara hos Er i två månader. Har nu bockat av min första arbetsdag och lämnar nu redaktionen med många nya intryck och ansikten att smälta. Ser fram emot att lära känna er och dra mitt strå till stacken i det redaktionella arbetet på tidningen. Jag har i perioder tidigare arbetet på Dagbladet, Tidningen Ångermanland och NSD i Luleå samt med lite annat smått och gott. På fritiden tränar jag på gym, målar tavlor och sjunger i en gospelkör när jag inte umgås med nära och kära.
Med önskan om ännu en fin sommarvecka till oss alla!
/Åsa Sundström
Då var sommaren över för den här gången. Eller riktigt så illa är det inte, men väl min ledighet. I går vände jag norrut efter härliga sommarveckor i bland annat Stockholm. Förhoppningsvis väntar ytterligare några veckor av sommarvärme och sol innan vi har hösten här på allvar. Hela augusti är ju trots allt kvar och det får ju räknas som en av sommarmånaderna.
För min egen del har badbyxor och grillkol nu bytts mot kontoret och automatkaffe, i alla fall dagtid.
Nästa fredag, 6 augusti, kommer ni få Sundsvalls Nyheter i postlådan. Jag hoppas att ni precis som tidigare fortsätter att följa oss på Facebook och hör av er med heta nyhetstips.
Hoppas att alla ni läsare har haft och kommer att få en fin sommar.
/Jonas
Jag gillar egentligen inte uttrycket "gammelmedia", det ligger en slags nedvärderande underton i ordet. Men det är ändå det ord som bäst sammanfattar de medier det handlar om, det vill säga de traditionella, de som i årtionden på en outvecklad marknad haft monopol på att förmedla information. Det har helt enkelt inte funnits någon som helst konkurrens, men den tiden är förbi sedan länge och nu är man dessutom inte bara infångad, man är ifrånsprungen. Ordet utklassad räcker inte ens till eftersom man inte ens befinner sig på samma tävlingsbana som sin motståndare längre.
Under tiden som motståndarna har hunnit genomfört loppet, gått i mål, tagit emot segerpokalen och gått och duscha brottas gammelmedia fortfarande med att få till knuten på skorna. Starten har man inte ens kommit till.
Motståndarna är såklart de sociala medierna, eller rättare sagt medborgarna själva som tillsammans snokar rätt på den information de aldrig får av gammelmedia. Martin Kreuger skriver i dag tänkvärt i ämnet på Medievärlden.
Jag tänkte samma sak när jag förra veckan följde rapporteringen kring det traumatiska trippelmordet i Härnösand. Vid sidan om rapporteringen på de sociala medierna, och då främst Flashbacks forum, stämde jag kontinuerligt av med dagstidningarnas rapportering. Den gav mig inte ett dyft någon gång, jag fick inte veta någonting som jag inte redan visste. Den var inte bara innehållslös, den var för att använda Martin Kreugers ord, i princip oanvändbar.
Det var torr standardrapportering, etisk och korrekt, en så pass stor kontrast som det bara kan bli mot de rapporteringar och spekulationer jag samtidigt följde på nätet. Där levereras såväl klara fakta, oklara halvsanningar och rena lögner i en salig röra tillsammans med skoningslöst utlämnande uppgifter om allt. Priset som betalas är i form av etik och integritet.
Men alldeles oavsett är det solklart vilka som vunnit, gammelmedia är pulveriserat och den stora frågan är vilka den passiva hållningen riktar sig till när den blottlagda sanningen finns tillgänglig för var och en bara några musklick bort. Skapad av medborgare som uppenbarligen inte låter sig nöjas med en passiv hållning. Medborgarna som media finns till för.
/Kenneth
Jag heter Malin och praoar här på Sundsvalls Nyheter. Jag är elva år och fyller år i november. Jag går på Bosvedjeskolan. Jag ska praoa här i två dagar, den 11 och 12 maj. Eftersom det är en ”bilmässa” snart så tänkte jag skriva om min favoritbil.
Okej, bilen är från år 1919 och det är min morfar som äger den. Han kallar den ”Frida”, han har döpt alla sina gamla bilar. Jag tror att det är en A-ford men jag är inte riktigt säker. Den är lite blå-grå enligt mig, men inte typ sunkigt, lite mer åt det himmelsblåa hållet. Det roligaste med bilen är att åka i den så kallade ”svärmorsluckan”, det är en lucka där bak som man fäller upp. Bilen är helt okej att åka med och det finns ett uppfällbart tak om det skulle regna, fast det täcker inte svärmorsluckan…
Japp, det var nog allt jag kan skriva...
/Malin
Kenneth försvann alldeles nyss ut genom dörrarna för att åka mot IP... Ja eller mot Norrporten Arena. Han ska liverapportera från matchen mellan Giffarna och Degerfors. Jag ska villigt erkänna att fotboll inte är mitt område men när Kenneth livebloggar blir till och med jag intresserad. Han får med de där fina små detaljerna som gör det hela intressant även för en oinvigd som jag.
Jag kom dock på att jag glömde skicka med mina stickade torgvantar som jag budade hem på Tradera för några månader sedan. Hade ju tänkt låna ut dem till honom i kväll eftersom det inte är det skönaste vädret att sitta utomhus och fingra på en dator i timmar i. Men men.. jag har en stark känsla av att han hade nobbat mitt erbjudande ändå.
Hur som helst, följ honom här på sajten senare. Det ska jag försöka göra trots att det är en hel del att göra inför morgondagen då sidorna ska landa på tryckeriet.
/Alexandra
Ibland är ju Twitter ett alldeles förträffligt arbetsverktyg! Istället för att hålla på och maila fram och tillbaka med pressmänniskor som i sin tur ska maila fram och tillbaka med artisterna och sedan maila fram och tillbaka med mig så kan jag få kontakt direkt utan mellanhand. Riktigt, riktigt skönt.
På fredag svarar Niklas Strömstedt aka Poptonten på 7 sköna. Thanks to Twitter!
Jag gillar Niklas, men det vet ju ni som läste nöjeskalendern i fredagens tidning.
/Alexandra
Kollegan Ann-Sofie var precis ute och hämtade posten och kom in till oss med ett bulligt kuvert och orden: "Åh du får alltid så roliga brev!"
Och visst har hon rätt. Det är lite roligare att få kuvert som man känner har något annat innehåll än "bara" ett brev. Till redaktionen kommer det ofta skivor som skivbolag vill att vi ska recensera. Men eftersom vi inte har några recensioner i tidningen så kommer de inte till så mycket nytta mer än att det som nöjesreporter är bra att ha koll på musiken som släpps.
Men åter till dagens brevskörd. I dag var det Rusta som ville tala om att de snart ska presentera höstens och julens (!) sortiment. Jag som inte ens har hunnit köpa vår- och sommarprylar än...
I dag var inbjudan i form av en choklad som liknar något som är taget direkt från sagornas värld. Onödigt kan tyckas. Men visst är det lite roligare när de skickar ut inbjudningar som det märks att de har lagt ned lite tankeverksamhet på.
Desto märkligare kändes det den gången då Lärarförbundet ville tala om att de hade fått en ny ordförande. Då skickades det ut ett helt presskit, bland annat innehållandes kritor i en ask som pryddes av ordförande Eva-Lis Siréns porträtt. Jag vill minnas att Lärarförbundet fick en del kritik för den kampanjen också, eftersom den stack i ögonen på folk som menade att pengarna borde ha lagts på mer betydelsefulla saker. Har försökt att hitta länkar till de artiklarna men hittar inte någon nu. Länkar här om jag hittar dem senare.
Nu blir det lunch från pappas söndagsmiddag. Det är lyxigt att fortfarande kunna komma hem och äta när man vill, och dessutom få med sig matlåda.
/Alexandra
Så tycker vi
Har du bestämt dig för hur du ska rösta?
Robin Martinsson, 25, arbetsträning, Nacksta.
- Nej, det är svårt. Det är flera partier jag väljer emellan.
Hans Göransson, 56, sektionschef, Härnösand.
- Ja. Det var ett svårt val men jag har röstat så tidigare.
Alice Sörensen, 18, studerande, Juniskär.
- Ja, men jag tyckte det var svårt att välja. Det är första gången jag röstar.
Lina Bergström, 34, handläggare, Sundsvall.
- Ja. Jag har tänkt på hur jag har röstat tidigare och kollat specifika valfrågor.
Emma Hahn, 27, resekonsult, Stockholm.
- Ja. Jag röstar på det jag röstade på förra valet. Har inte ändrat min åsikt.
Senaste läsarreportage
Profilen
