Alby tur och retur

Igår var det dags igen. Jag skulle ju sluta döma fotboll, men jag kan ju inte. Det är för roligt. Jag har hållit på för länge och det har blivit lite som en livsstil.
Så nu är jag igång igen, och bortsett från tjuvstarten jag gjorde med att döma en ungdomsmatch för två veckor sen var det premiär i går. Ånge mot Alnö, en viktig match i toppen av fyran.
För min egen del var det heller inte vilken match som helst, det var en match som skulle spelas på natursköna Alby IP. Under mina år som fotbollsdomare har jag hunnit avverka de flesta av Medelpads arenor.
Av någon anledning har jag dock lyckats missa Alby.
Därför såg jag extra mycket fram emot matchen.
Väl på plats blev vi dock tvungna att ställa in den, det gick helt enkelt inte att spela. Regnet hade tilltagit under eftermiddagen så pass mycket att det inte gick. En ny domarerfarenhet då jag aldrig tidigare varit med om att ställa in en match. Och premiären får låta vänta på sig.

Extra surt att Alby inte direkt ligger nästgårds, tolv fina mil tillbaka hem till Njurunda.

Men, för att travestera Ulf Lundell; en inställd match är också en match.

Det här problemet som NHL har förstår jag inte riktigt. Varför ens tillåta att man använder snittlöner från första början? Låt den lön som är för året vara den som gäller. Då försvinner ju problemet av sig själv. Eller har jag missat något?