En joggingtur med Medierna

Sådärja, nyduschad och fräsch efter en liten joggingrunda. När jag är ute och joggar eller promenerar brukar jag ofta passa på att lyssna ikapp på olika radioprogram jag gillar, Medierna i P1 är en av dessa och i kväll blev det två avsnitt av det programmet. Bland annat avhandlades där frågan om Sveriges Radios tilltänkta hovreporter Niklas Ek, som inte blev någon hovreporter eftersom han är kompis med Daniel Westling. Han ansågs därför inte kunna fullgöra sin granskande roll i den statliga radiokanalens namn på ett trovärdigt sätt. Själv tyckte Niklas Ek att det inte utgjorde något problem, såklart.
Skulle det ställas på sin spets menade han att han visst skulle klara av att sätta sin journalistiska yrkesroll framför sin vänskap till Daniel Westling. Han menade att det är männniskan Niklas Ek som är vän med Westling, inte journalisten Niklas Ek.

Tankarna snurrade vidare, som de ofta gör när man är ute och joggar, och jag tänkte på mig själv. Och på matchen i Gärde i går kväll, när Sundsvall Hockey åkte ur Allsvenskan. Jag tänkte på min egen reaktion kring detta, och det är klart som fan att jag tyckte det kändes surt. Det lag jag har följt i hela mitt vuxna liv, och mer därtill, åker ur. Jag tycker fortfarande att det känns surt och det kommer jag att göra i morgon också. Jag kan känna sympati för Niklas Ek, även om det i hans fall visserligen är en extremsituation. Men vi lever i år 2010 i dag och du kan med några enkla sökningar på nätet ta reda på det mesta om de flesta, så varför försöka dölja redan uppenbara saker.

Det var dumt redan förut, innan internet, eftersom det var oärligt och det är ännu dummare nu eftersom det så lätt går att genomskåda. Alla journalister är även människor och skriver du exempelvis om sport, som jag gör ibland, så ligger det ganska nära till hands att du har ett sportintresse. Är du en politisk reporter är det föga troligt att du alltid röstar blankt, tvärtom är du säkert ganska trygg i din ideologi, och så vidare. Självklart har jag ett stort sportintresse och varför ska jag försöka dölja något alla i min omgivning vet om? Sedan har jag inga som helst problem att vara objektiv i mitt yrke.

Det viktiga är i stället att kunna göra skillnad på sin yrkesroll och privatperson, i yrket måste journalisten klara av att vara objektiv men som människa ska du inte behöva vara det. Eller rättare sagt, det går inte. Här tycker jag en större transparens är att föredra. Tala om vem man är och stå för det i stället för att utåt låtsas vara helt neutral, det är bara förljuget eftersom ingen människa kan vara det. Sedan är det upp till läsaren att värdera informationen från den enskilde journalisten, helt enligt vilken källkritisk modell som helst.

Det vinner alla på; journalisten slipper låtsas och läsaren vet vem avsändaren är och kan värdera informationen utefter det i stället för att vara osäker på vem avsändaren är.