Att mäkla idéer som kan leda till arbeten verkar bli allt vanligare. Svårare är det att skapa just arbeten som gör skillnad i samhället och bättrar på vår hälsa och miljö. Får just lära mig att ambitiösa människor är ett av bekymret då de visar sig driva fram en detaljering av processer som inte alltid leder till just reella förbättringar i större sammanhang. Låter luddigt men vid eftertanke så kan man se logiken. Visserligen får alla coacher arbeten men visst vore det klädsamt med fler personal inom äldreomsorgen och mindre barngrupper i förskolan. Om det nu är så man ska tolka det.
För övrigt så vill de flesta män inte använda ett medel som kan påverka deras spermieproduktion i begränsande syfte, s.k. p-piller för män. En man sa det tydligt: ” Jag accepterar inte att använda ett sådant medel av rättvise skäl” , alltså att det skulle delas på bördan av biverkningar mellan kvinnor och män, av p-piller användandet. I dagsläget har kvinnan hela biverkningsbördan och forskningen har gått i stå. Vad krävs då enligt experterna: Jo en opinion från allmänheten likt den feministiska rörelsen tidigare som krävde vettiga sätt att reglera graviditeter. Nu blev det inte riktigt så och vi har stannat som det känns på halva vägen återigen styrda av normer och maktstrukturerna i samhället. Vem hävdar idag att forskningen är oberoende?








