En svår vår för hockeyn

Vi har en lång vår framför oss. Inte lång på det sättet att den tidsmässigt är längre än vanligt men lång på det sättet att den kommer att vara händelserik och ångestladdad. Det här lilla hockeydistriktet har under en lång tid haft den smått unika situationen att man haft tillgång till en obruten kedja genom hela hockeypyramiden, från juniorer ända upp till Elitserien.
Den exklusiviteten har aldrig varit så hotad som den är nu. Det vet alla, det är ingen hemlighet utan krass fakta. Risken är överhängande att det blir hockey i både Gärdehov och Eon till långt in i april, i de olika kvalserierna. Båda lagen kan naturligtvis klara sig men båda kan också åka ur. Det måste vi tyvärr ha väldigt klart för oss och om det blir ett värsta scenario är risken stor att det kommer att ta lång lång tid innan vi har samma läge igen.
Det är verkligheten.
Vi kan leta i det evinnerliga efter vems eller vilkas fel det är eller vad det beror på men det är en tröstlös och meningslös uppgift. Den huvudsakliga anledningen är mer av det strukturella planet, där framförallt Timrå men även Sundsvall Hockey nu håller på att dö den förutspådda sotdöden. Timrå genom sin monumentala vägran att lämna Timrå som spelort och Sundsvall genom sin, påtvingade eller självvalda, avsaknad av ekonomiska resurser.
Det är vackert att vilja spela kvar i Timrå, där rötterna finns och jag är den förste att beklaga att det var ett felbeslut. För sedan hockeyn blev genomkommersialiserad är det tyvärr bara något som är vackert. Men verkligheten är inte vacker på det sättet, den tar sikte på kapitalet och då är det i längden de starkaste regionerna som vinner. I fjol var det Växjö som tog steget upp och just nu är det Örebro som står och pockar på dörren till Elitserien. De ska upp, det kan ske redan i år eller så sker det nästa år eller nästa. Det vi kan vara säkra på är att det kommer att ske, frågan är bara när. Sedan ska Malmö också ges plats i Elitserien, sannolikt även Västerås.
Till slut kommer Elitserien att bestå av tolv lag (så länge man väljer att ha just bara tolv lag i högsta serien) representerade av lag från de tolv penningstarkaste regionerna. Där skulle naturligtvis Sundsvallsregionen kunna ta plats, men inte med en arena med postadress Sörberge.
Vi visste att den här dagen skulle komma när det inte längre går. Kanske och förhoppningsvis går det att rädda upp situationen även i år och den unika obrutna kedjan i distriktet blir kvar även under nästa säsong. Men det handlar ju bara om konstgjord andning, livsuppehållande åtgärder, kalla det vad ni vill. Om förutsättningarna var tuffa inför i år är det bara en västanfläkt mot för hur tuffa de blir nästa år.