Tidningsarkivet

Kenneth Fahlberg: Svensk hockey dömer ut sig själv

Svensk hockey dömer ut sig själv

TRE TOPP OCH EN FLOPP

1. Allsvenskan. Det blev precis som vi visste att det skulle bli när GIF ska gå upp i Allsvenskan; krångleri och bök ända in i slutsekunderna – där det slutligen ordnar sig. Ingen skillnad 2011. Allt är sig likt. Men ändå, nu blir det allsvensk fotboll i stan igen 2012. Trevligt värre var det också på torget när kommunen bjöd in till barnkal.. eller nej, hyllning menar jag förstås med ballonger, hejarklack och musik.

2. Bortasegern. Mästarna tyckte att nu får det vara slut på tramseriet och så tog de bussen ner till Uppsala och satte ner foten. Serieledarna kördes över och Dragons tog därmed också säsongens första bortaseger.

3. Sundsvallsboxarna. Otto Wallin i supertungvikt och så nykomlingen i landslagssammanhang: Erfan Kakakhani. Sundsvalls Boxningsklubb skickar iväg två boxare på landslagsuppdrag i helgen.

Tumme ner. Hemmaspelet. Timrå IK har under Perra Johnssons ledning tagit åtta trepoängare på hemmaplan. På 35 försök. Och då ska man ha klart för sig att just hemmaspelet varit lite av Timrås signum genom åren. 

Sportslig motgång, publiken sviker, mindre kulor in, sportsligt ännu tyngre, publiken sviker ännu mer och så vidare.
Det är den förståeliga delen av Timrås problem.
Sedan har vi den mer svårförståeliga – den som sporten själv rår för.

Till lördagens match mot HV71 i Eon arena var publiksiffran 3 612 personer, den sämsta på åtta år. Det är naturligtvis riktigt oroväckande och en trend som bara måste vändas – och det snabbt. För varje hemmamatch som går är det stora pengar som klubben går miste om. Och det är många matcher inom ishockeyn.
Anledningarna till att publiken sviker är naturligtvis också ganska enkla att identifiera; främst handlar det såklart om den tunga inledningen. Den bästa medicinen för att få marginalåskådarna att komma på matcherna är sportslig framgång. Börja vinn och publiken kommer tillbaka. Sedan finns det också andra bidragande orsaker som är lite svårare att bedöma exakt hur stor roll de spelar men Giffarnas framfart påverkar, att det är tolfte raka året i Elitserien spelar säkert också in en del. Det är inte nytt och fräscht längre utan mer något man tar för givet.

Men sedan har vi också den del av problematiken som Timrå IK och Hockeyligan i stort kan ta varandra i hand och tacka för. Under de senaste åren har Hockeyligan, främst de stora elefanterna med Färjestad i spetsen, klagat över att Sverige inte räcker till, att man vill härifrån. Gång på gång har man sagt att man vill härifrån, med andra ord har man kommunicerat ut att svensk hockey inte duger, att den är dålig. Till slut blir det också lite av en sanning.Men ändå har alla blivit kvar i den ”dåliga” ligan.
Samma sak med Timrå, i flera omgångar har man sagt att det nog är dags att flytta in till Sundsvall för att växa. Även om det sedan såklart inte sägs så betyder det ändå samma sak som att säga att nuvarande spelplats inte är gott nog. Ändå har man blivit kvar i ”dåliga” Timrå.Här har Timrå och Hockeyligan gjort stora fel under en lång tid. Man har konsekvent och upprepat sagt att det inte duger som det är. Rakt av har man stått och sågat sin egen produkt men ändå inte gjort något åt saken. För det är ju så det är, trots alla utspel är allt fortfarande exakt likadant. Färjestad är kvar i Elitserien och Timrå är kvar i Eon arena.
Klart folk blir påverkade.
Till slut så tror man ju att Elitserien kanske ändå inte är så bra, det säger de ju själva.
Jag skulle heller inte lämna in min bil på en verkstad där personalen själva säger att de nog helst skulle behöva byta lokal för att kunna ge mig en bättre service.

Kenneth Fahlberg
Kenneth Fahlberg
2011-10-28 09:44