Kenneth Fahlberg: Vi borde lyssnat mer på Wilde

Oscar Wilde lär ha sagt: ”Det enda vi lär av historien är att den upprepar sig”.Vi kan kollektivt i den här staden konstatera att vi inte lyssnat ett skit på Wilde.
Vi borde ju vetat att det skulle bli så här.

• 1990. GIF Sundsvall tar steget upp i Allsvenskan men inte utan besvär. I den första kvalmatchen borta mot Häcken blir det förlust med 2–4 och ”hemma” på Grytan i Timrå ligger man också under med 0–1 i halvtid innan man under matchens sista 45 minuter lyckas vända på steken och vinna med 4–1.
• 1999. GIF Sundsvall ska säkra det allsvenska avancemanget på hemmaplan genom att ”bara” besegra Brommapojkarna som inte hade ett dyft att spela för. Men se det gick inte. BP, anförda av bland annat Cain Dotson, vann med 3–1 och efter slutsignalen låg GIF-spelarna som en hög i mittcirkeln där man väntade in slutresultatet i matchen mellan Umeå och Assyriska. Umeå vann och hjälpte därmed Giffarna upp.
• 2007. Näst sista omgången. Hemmaplan. Ett Degerfors i ingenmansland på andra sidan. Uppdukat för segerfest. Hur det gick? 1–0 till brukslaget från Värmland. Någon som känner igen mönstret? Avslutningsomgången var inte bättre den heller. 0–2 i halvtid borta mot Ljungskile och till råga på allt så blev Mikael Lustig dessutom utvisad. Men Giffarna tog sig samman och lyckades återigen krångla sig upp genom att vända och vinna med 4–2. 3–2-målet inskickat av Stefan Ålander med två minuter kvar.

Ändå, med all denna historiekunskap i bagaget så hade alla, och nu säger jag verkligen alla, förberett för allsvenskt avancemang. Media, supportrar, sponsorer, gemene Svensson i publiken och inte minst föreningen själv, alla hade dukat upp för segerfest. Champagnen stod inte bara på kylning, den var framtagen, upphälld i glasen och uppdukad på borden. Ingen undkommer ansvar i den här frågan. Häromveckan skrev jag om hur bra Giffarna jobbat den senaste tiden med sin kaxiga självsäkerhet, men med passusen att kaxighet funkar bara om man också kan leva upp till den. Nu fick staden Sundsvall i allmänhet och Giffarna i synnerhet stå med brallorna nere.Varför har vi inte lyssnat mer på Oscar Wilde är frågan jag ställer mig. Vi har ju vetat att när GIF Sundsvall ska gå upp i Allsvenskan så ska det inte vara raka spåret. Det ska häxas, krånglas och bökas ända in i slutet – där det slutligen ordnar sig. Om det sedan är via hjälp av någon annan, via en osannolik slutminutsvändning eller hur det går till, ja det varierar. GIF Sundsvalls uppfinningsrikedom på avancemangsvarianter är många.
För det är väl det som är det fina i kråksången, att om vi fortsätter att lyssna till Wildes devis så kommer det att ordna sig eftersom det gjort det tidigare.Men räkna inte med en lugn och tillbakalutad lördag innan det är klart.
Och ta nu inte det här som nån ”jinx” – det begreppet finns inte.