Kenneth: "Nu krävs det samarbete"

Till att börja med säger jag såklart Grattis Granlo! Det börjar bli en vana det här, med lag som håller vad de lovar. Först lovade Giffarna att gå upp i Allsvenskan och nu har Granlo infriat sitt löfte att gå upp i Superligan. När jag sedan tänker vidare är den egentligen fantastisk; Idrottsstaden Sundsvall.

I somras gjorde SVT-sporten en slags rangordning där de rankade Sveriges idrottsstäder, vann gjorde Örebro. Sundsvall kom på sjunde plats, slagna av exempelvis Umeå. Till SVT:s försvar ska sägas att det gjordes i somras och sedan dess har både Giffarna och Granlo gått upp och någon hänsyn till städernas storlek togs inte heller.

Rankingen är ändå naturligtvis helt felaktig och jag tänker här och nu helt utan empiriska belägg slå fast att Norrlands Huvudstad är Sveriges Idrottshuvudstad. Sett till storlek råder det inga som helst tvivel, eller vad sägs om följande: lag i högstaligan i basket, fotboll, innebandy och hockey (ja jag räknar in Timrå IK här därför de är aktör på samma marknad, de slåss om samma publik och samma pengar) samt näst högsta serien i hockey och damfotboll. Därtill finns landets fjärde travbana här och då har jag inte rabblat upp alla individuella idrottare. Därtill står SDFF i begrepp att göra samma resa som GIF och Granlo just gjort.

Nu vill jag inte vara den som letar problem men samtidigt; det finns en verklighet att ta hänsyn till också och mitt i all denna glädjeyra ställer jag mig frågan: hur ska resurserna räcka till?
Frågan måste ställas och det är bättre att fundera på det nu innan än att efteråt konstatera att någon eller några fick stryka på foten. För samtidigt som det är fantastiskt att all denna elitidrott finns i denna förhållandevis lilla stad så är det just en förhållandevis liten stad. Hur ska publiken hinna gå på allt? Hur ska de ha råd att gå på allt? Och hur ska den så kallade sponsorkakan räcka till?

Det finns såklart ingen ”quickfix” som löser detta men någon form av samarbete måste till, om den här positionen ska kunna behållas. Nu när vi skriver mars 2012 finns allt detta men så kommer det inte att fortsätta vara om var och en kör sitt race. Någon, eller några, kommer ofrånkomligen att dö sotdöden.
Jag efterlyser därför större och öppnare samarbetslösningar mellan klubbarna där man försöker hitta synergieffekter som fler kan ha glädje av.

***
Jag gillar Patrik Svenssons uttalande efter vinsten mot Gävle, när han tordes säga det som alla tänkte men som de flesta inte skulle säga: att han hoppades att konkurrerande Thoréngruppen skulle vinna sin match så att de själva skulle få spela sig upp i Superligan inför hemmapubliken i stället för att de skulle gå upp i kavaj.