Vilken succé för Friberg

Max Friberg, vilken lirare, vilken artist, vilken vinnare. Vilket självförtroende. Det Svenska JVM-laget, vilka lirare, vilka artister, vilket självförtroende. Vilka vinnare. Det har alldeles tydligt hänt något med juniorhockeyn i Sverige, i alla fall när det kommer till landslagsnivå och då framförallt när det vankas VM. Det är ett intresse som stundtals är helt hysteriskt och jag undrar om det inte någonstans nästan är större än när det gäller det riktiga Tre Kronor. Medan det riktiga VM ständigt tvingas brottas med problem i form av uteblivna färdiga stjärnor och stjärnor på plats med en inställning som en säck potatis så formligen exploderar de blivande stjärnorna i JVM.
Hela tiden.
Det finns en äkthet i det där som nu visas i svart på vitt och det är vad hockeykonsumenterna också vill ha. Det här är spelare som hela tiden vill framåt, vill bli bättre och som absolut inte är nöjda där de är.
Det är vinnarskalle, tävlingsinstinkt och show i ett och samma paket – allt på ett uppfriskande och fräscht sätt. Det svenska laget har under den här turneringen redan hunnit bjuda på två fantastiska upphämtningar där man visat att man inte ger upp, att man inte hänger med huvudet när det bär emot utan att man kör, kör, kör.
Ända in i kaklet.
Det har också gett resultat, dels i att man tack vare inställningen sportsligt nu tagit sig till final och dels i att man skapat, behållit och utökat intresset. Framgångsreceptet är lika enkelt som det är svårt; hjärta, passion och kämpaglöd.
Väl representerat av Timrås Max Friberg, som utan krusiduller blandar ren hockeykunskap med artisteri, samtidigt som han är en vinnare. Finalen mot Ryssarna kommer att locka tittare i hundratusentals svenskar till tv-sofforna, trots att den spelas mitt i natten. Det beror inte bara på att det är en VM-final, det beror lika mycket på att alla vet att det blir en färgsprakande föreställning.
•••
Visst har vi läst om trenden bland de så kallade Stureplansungdomarna att vaska dyr champagne i Visby och Båstad om somrarna. Men att trenden skulle sprida sig även till Calgary och JVM i hockey, det var något nytt. Finlands fixstjärna Mikael Granlund valde alltså att vaska sin direkt avgörande straff mot Sverige, han lämnade helt sonika pucken och så var de ute.
•••
Efter Per-Erik Johnssons sorti från Timrå IK berättar han i NWT om hur han bestämde sig i den sista periodpausen mot Färjestad, att det var över. Han meddelade ”Nubben” sitt beslut, genomförde sista perioden, höll presskonferensen och åkte hem till Karlstad – i Färjestads plan. Något som var bestämt redan på förhand (!) Man tar sig för pannan. Klart att det finns logistiska och ekonomiska fördelar i det men ändå, det är elitidrott. Hur seriöst är det att den ansvarige för ett elitishockeylag innan match tar kontakt med motståndarlaget för att beställa lift hem? Svar: det är inte seriöst alls.