I årets uppställning syns idel väletablerade komiker; Felix Herngren, Adde Malmberg, Henrik Schyffert, Johan Rheborg och Peter Wahlbeck utgör bara ena halvan av laget – och tillsammans är man starka menar Wahlbeck.
– Alla har sin nisch och tillsammans blir det riktigt häftig underhållning, säger Peter Wahlbeck.
Jag hinner inte ens ställa min första fråga innan komikern Peter Wahlbeck har hunnit besvara en helt annan fråga. Han drar igång direkt när vi hörs på telefon.
– Det här är stand-upens melodifestival! Det är högt och lågt och det finns något för alla. Och så får publiken ringa och rösta och så…
Men riktigt så är det väl inte? Eller menar du att applåderna är motsvarigheten till festivalens telefonsamtal?
– … ja ungefär. Publiken får sina favoriter.
Hamnat i galenfacket
Årets Big Comedyturné är den fjärde i ordningen och för Peter Wahlbeck är det andra året han är med. Premiären var i Växjö den 14 april och när turnén kommer till Sundsvall nästa helg kommer man att ha tio föreställningar med sig i bagaget. Men Peter vill inte jämföra årets uppsättning med fjolårets.
– Nej det går inte. I år är vi ju dessutom fler.
Expressens Anders Nunstedt recenserade premiären och skrev att du var bäst av alla samt att du ”inte är riktigt klok och att han är lite för ensam om det”. Hur reagerar man på en sådan recension?
– Jag tycker att det är ganska tråkigt när de skriver att jag är galen. Jag har hört det till döddagar nu. Det är så fjantigt det där.
I en annan intervju sade du att bilden av dig som just galning är skapad av media. Hur menade du då?
– Det är som om de inte har något annat att säga. Journalisterna vill placera in folk i olika fack och jag har hamnat i det här facket. Markoolio har också hamnat i galenpannafacket. Själv ser jag mig som tusenkonstnär.
Skrattar åt samma saker
Ni är nio komiker på turnén, hur fungerar det rent praktiskt på scenen?
– Vi har tio minuter vardera, max tolv minuter, vilket vi måste hålla. Det går inte att alla nio drar över två minuter, då blir det mer än en kvart extra. Själv tycker jag att det är jättejobbigt att bara ha tio minuter på mig. Jag tycker att det tar tio minuter att etablera en kontakt med publiken, att få dem att hänga med i tempot, de olika dialekterna och rösterna. Det ligger en klocka på golvet som man får hålla koll på.
Kör ni samma material på alla ställen?
– Ja alla kör samma.
Är det så att ett visst material går hem hos en publik, men inte hos en annan?
– Nej det där är en gammal myt. Jag tror att det var så på 1940- och 1950-talet men inte längre. I dag är vi så globaliserade. Det är 50 företag som styr hela världen och allt ser likadant ut överallt. Vi tittar på samma tv-program och läser samma tidningar. Så folk skrattar åt samma sak hela tiden också.
Det låter enkelt men också tråkigt.
– Ja naturligtvis blir det enkelt men klart att det blir tråkigare också.
Läser ni recensionerna efter föreställningarna?
– O ja! Vi följer recensionerna noga och står det något dåligt blir vi sura. Sedan är det ju så här att ibland blir man citerad och det är tråkigt. Det går inte att ta ut något ur en stand-up comedian helt lösryckt och sedan skriva det i tidningen. Det blir så naket och ser så plumpt ut. Därför är det också svårt att recensera stand-up comedian.
För första året har ni nu med en rookie i form av Elina Du Rietz. Vad kan du säga om henne?
– Hon är duktig på sitt sätt. Det är tufft att vara tjej inom stand-up comedian i dag, men hon står sig bra och platsar med råge i det här gänget.
Den sista frågan handlar självklart om Sundsvall. Har du någon relation till staden?
– Ja jag var mycket i Sundsvall på 1990-talet och jag tycker att Sundsvall är Norrlands New York.
