1966 började han måla.
Och än har han inte slutat.
Nu fyller den kände Essvikskonstnären Bengt Åberg 70 år.
Det ser ut som det gör hemma hos konstnärer hemma hos Bengt Åberg. Stafflierna står framme, oljedukarna likaså, såväl färdigmålade som påbörjade som omålade, färger finns överallt. En naken stol står här, ett telefonnummer står skrivet på väggen där och några överblivna penslar står i en gammal hink. Överallt i ateljén finns skräp och bråte.
– Det måste vara stökigt annars kan man inte måla, säger Bengt Åberg.
Ville inte bli konstnär
Det har nu gått 45 år sedan han på allvar började sin bana som konstnär, ännu längre sedan han började måla. Och än har 70-årsjubilaren inga som helst planer på att sluta.
– Jag har alltid målat, ända sedan jag kunde hålla i en penna. Men det var 1966 som det blev mer på riktigt, då Bengt Lindström upptäckte mig. Han betalade lokalhyran åt mig och såg till att jag kunde komma igång. Och sedan dess är jag kvar även om jag egentligen inte ville bli konstnär, jag hade ju hört att man tjänade så dåligt, berättar Bengt Åberg.
Han hade nämligen jobb på gamla Televerkstaden, en trygg tillvaro som han sade upp sig från för att ge sig in i det betydligt mer svårtillgängliga konstnärsområdet.
– När morsan fick reda på att jag hade sagt upp mig från televerkstan åkte hon direkt upp från Helsingborg. ”Du kan inte leva på att måla tavlor heller”, sade hon.
Allt mer abstrakt
Men Bengt Åberg lyckades. I sin tidiga karriär fann han sin plats inom genren där han målade mycket klassiska djurmotiv, inspirerad av exempelvis Bruno Liljefors. Med tiden har han dock lämnat den delen bakom sig för att helt och hållet ägna sig åt expressionismen. Brinnande solar, kokande hav, älskande och hatande människor – våldsamma uttryck i abstrakta former.
– Tidigare var jag väldigt skeptisk till abstrakt konst, jag tyckte man skulle kunna se vad man målade. Nu tycker jag nästan tvärtom, fantasin är lika viktig som kunskap.
Trots att Bengt Åberg nu fyller 70 år jämnt har han alltså inte släppt penseln, däremot målar han inte längre lika intensivt som förr.
– Då kunde jag ibland ha tre utställningar per år, men jag orkar inte jobba ihop till en utställning längre. Jag har hjärtsvikt, diabetes och kol. Köp i dag, i morgon kan det vara för sent, säger han lakoniskt.
