Nu har Västernorrland fått sin första vårdhund. Hennes jobb är att stötta och motivera vid olika former av rehabilitering och omvårdnad.
Efter noggranna lämplighetstester och hård träning godkändes länets första vårdhund vid en examination i Uppsala den gångna helgen. Ronja och hennes förare Marie Vestman, undersköterska, bildar tillsammans med arbetsterapeuten Annelie Lundström Västernorrlands enda vårdhundsteam.
Ronjas första arbetsplats är i Härnösand, på Koltrastens gruppboende för äldre och dementa. Den som behöver handträning kan få det genom att kasta saker som Ronja hämtar, eller genom att öppna och stänga burkar för att kunna ge Ronja godis.
Fick kvinna att gå
Annelie sätter upp mål för en patient och remitterar sedan till Ronja som får på sin lott att hjälpa till med träning. Ett sådant mål kan vara att kunna gå hela korridoren och det blir då upp till Marie och Ronja att hjälpa patienten nå det målet.
– Jag hade en dam som inte ville gå överhuvudtaget. Hon tyckte hon hade gått nog i sitt liv och ville inte längre. Hon fick ge Ronja hundgodis och när det var slut nämnde jag att det fanns mer i kassen i korridoren utanför. Då reste hon sig och gick ut ur rummet för att hämta. Hon gick trettio meter efter att länge vägrat gå två meter! Ronja öppnade en dörr till patienten som jag inte kunnat öppna tidigare, säger Annelie.
Ronja fyller också en social funktion. Då många tidigare haft husdjur, blir hon en källa till samtal. Även i gruppaktiviteter kan en vårdhund spela en viktig roll. En sådan aktivitet är bowling där Ronja hämtar det specialkonstruerade klotet vilket gör det hela roligare.
Lämpligheten avgör
Av en vårdhund ställs inga krav på renrasighet. Det är hundens lämplighet som avgör om den kan tränas för uppdraget. Ronja är en blandning av golden retriever och flatcoated retriver. Hon går alltid kopplad på jobbet, just för att hon är ett hjälpmedel i vården.
– Hon ska inte vara en snuttefilt för de boende. Varje besök av Ronja har en mening och jag får hela tiden vinkar från personalen om vad hon kan hjälpa till med, förklarar Annelie.
– Är det någon som inte vill kliva upp på morgonen så säger jag att Ronja måste ju gå ut och på så vis ger hon motivation. En stor del av min tid och kraft har tidigare behövts för att motivera till träning. Detta får jag nu hjälp med, säger Annelie.
Lena Dahlin Klaar
