På dagarna är hon lärare på Matfors skola.På fritiden kör hon bil i närmare 300 kilometer i timmen.
För nio år sedan upptäckte Birgitta Lindström dragracingen, och sedan dess är hon såld.
I dag står hon framför sin gula Pontiac Firebird och har en sommar framför sig i klassen Street, som hon är den enda kvinnan i landet att köra i. Under vintern har bilen byggts om för att tävla i den högre klassen och i de kommande tävlingarna räknar hon med att komma upp i hastigheter kring 300 kilometer i timmen. Åtskilliga timmar och åter timmars hårt arbete ligger bakom – och pengar, allt för att få bilen så optimal som möjligt för minuterna på tävlingsbanan.– Lägger man ihop alla sekunder man kör på en säsong så kommer man nog inte upp i tio minuter heller, men man lär sig ändå något nytt varje gång. Jag har lärt mig precis när lampan slår om och jag ska åka. Två gånger har jag fått en så kallad trippelnolla, det vill säga en reaktionstid på 0,00 sekunder, säger Birgitta Lindström och erkänner att hennes hobby även avspeglar sig i vardagskörningen:
– Vid rödljusen vill jag alltid vara först iväg, jag har väl blivit miljöskadad, säger hon och skrattar.
En helt ny värld som hon missat
För hennes egen del började dragracingen för nio år sedan, eller ännu rättare sagt var det då hon kom i kontakt med sporten för första gången i sitt liv. Något som visade sig bli kärlek vid första ögonkastet – i dubbel bemärkelse.
– Jag träffade Micke då och han visade sitt vrak som han hade i garaget. Det var bland det fulaste jag någonsin sett med sina feta bakhjul. Det var en Pontiac LeMans som han körde dragracing med, jag visste inte vad det var för något, säger hon.
Men hon följde med honom på en tävling och blev genast, som hon själv beskriver det, frälst.
– Det var rejäla burnouter, ett brummande ljud och lukt av bränt gummi och klister. Det kändes som en helt ny värld, som jag hade missat.
Gick och grinade i en buske efter loppet
2005 tog hon själv förarlicens och ställde upp i sin första tävling, vilket blev en upplevelse av skräckblandad förtjusning. På startlinjen satt hon i en Opel Commodore – och var livrädd.
– Jag ville inte egentligen men jag hade så fruktansvärt dåligt samvete. Micke hade ju varit så snäll och byggt ihop bilen …
Men iväg kom hon och fick uppleva sin ditintills mest hisnande färd.
– Jag trodde magsäcken var på väg ut genom öronen, och ändå körde jag inte fort. Efteråt gick jag och grinade i en buske, berättar hon samtidigt som hon i dag kan skratta åt händelsen.
Efter några säsonger bytte hon Commodoren mot en Chevrolet Impala, vilken sedan i sin tur byttes mot den Pontiac Firebird hon kör nu. Inför i år har hon också bestämt sig för att lämna Bracket class ET Super Pro, som den klass hon tidigare kört heter för att i stället köra i klassen Street.
Därmed kommer det att gå ännu fortare än hennes tidigare fartrekord på 257 kilometer i timmen över mållinjen. Samtidigt blir hon sannolikt också Sveriges snabbaste kvinna på fyra hjul.
– Det finns även andra tjejer som kör dragracing, men i Streetklassen finns det ingen annan, vad jag vet i alla fall. Så här är jag nog ensam i Sverige.
Nu ser hon fram mot en sommar med resultat, snabba resultat i höga hastigheter.
– Det ligger säkert bortåt en halv miljon i min bil så det krävs lite framgång också, säger Birgitta Lindström.
Som trots att hon nu övervunnit farträdslan hon hade när hon stod där på startlinjen för första gången, fortfarande har en rädsla kvar.
– Jag är otroligt åkrädd, jag skulle aldrig åka med någon annan.
