I mitten av 1950-talet började Oskar Söderström att prova göra surströmming.1980 tog Jan Söderström över där hans far slutade. Årligen lämnar nu cirka 300 000 burkar salteriet på Tynderö.
Den typiska lukten är så gott som borta och salteriet är tomt på folk. Säsongens tillverkning är över och de feriearbetande ungdomarna har gjort sitt. Resultatet syns istället ute i butikerna, på hyllorna där surströmmingsburkarna står uppradade.
För Janne Söderström kan ytterligare en surströmmingssäsong läggas på hyllan, under i princip hela sitt vuxna liv har han jobbat på Oskars surströmming, först som anställd och sedan som ägare.Historien kring just surströmmingen började någonstans kring mitten av 1950-talet då hans far Oskar Söderström förutsättningslöst gav sig på ett nytt förädlingsprojekt av strömmingen.
– Han var binäringsfiskare och gjorde saltströmming, som var en stor produkt under 1950- och 1960-talet. Någon gång kring 1955 började han så även att försöka göra surströmming, det första försöket blev dock bara skit. Men han fortsatte att testa och prova ut recept som skulle fungera, säger Janne Söderström.Produktionen, jämfört med i dag, var naturligtvis försvinnande liten. Ur det lilla rummet kom ungefär 1 000 burkar per säsong, att jämföra med i dag då siffran är uppe i 300 000 burkar. Förutom att få till receptet hade Oskar Söderström också myndigheterna att tampas med.
– Hälsovårdsnämnden i dåvarande Hässjö kommun kom hit och sade att man inte fick bedriva livsmedelstillverkning med djur, så han fick avveckla korna som han hade, säger Janne Söderström. Med tiden gick produktionen upp och när Janne Söderström började jobba på salteriet 1975 var hela produktionen inriktad på surströmming. Fem år senare, 1980, tog han sedan över verksamheten från sin far. Sedan dess har strömmingen i viss mån förädlats och processen moderniserats, men i grunden är produkten så gott som den samma som den var i begynnelsen, då Oskar Söderström manuellt testade sig fram.
– Det som har förändrats är noggrannheten, att vi har exakt rätt mängd saltlake. Vi gör det inte på en höft som de gjorde förr. Men på det stora hela är det grundreceptet som är kvar.
En kunglig förordning
När Sundsvalls Nyheter är på besök har surströmmingspremiären, den tredje torsdagen i augusti, precis varit och maskinparken står tyst och stilla. En svag, svag lukt, eller doft som Janne Söderström själv vill benämna det som, är det enda spår som finns kvar av tillverkningen. Men inte heller mitt i sommaren när produktionen är i full gång är lukten särskilt påtaglig.
– Vi har ju hållit på ett tag, så nu börjar det komma föräldrar som sommarjobbade här som ungdomar under 1980-talet för att hämta sina barn som jobbar här nu. Jag får ofta höra dem förvånat säga till mig att: ”men det luktar ju ingenting här”. När de jobbade här var det träväggar och noll ventilation, nu drar vi ut allting och har byggt om lokalerna helt och hållet.
Den tredje torsdagen i augusti är alltså den officiella surströmmingspremiären, även om den inte längre är officiell på det formella sätt som den var fram till 1999. Fram till dess var premiären stipulerad i en kunglig förordning som sade att surströmming inte fick försäljas före den tredje torsdagen i augusti. Numer är förordningen borttagen av Livsmedelsverket men premiärdagen lever kvar, om än inte på det formella sättet.
Anledningen till att premiären så länge var inskriven i en kunglig förordning går tillbaka ända till Gustav Vasas dagar.
– Det här är en urtypisk svensk produkt, en av de äldsta vi har. Det finns dokumenterat redan från 1544, som man har hittat i en skattlängd. Mot att fiskarna fick rätt att fiska skulle de betala saltad fisk och surströmming som skatt. Under det 30-åriga kriget (1618–1648) levde soldaterna också till stor del på surströmming.
Pappa till sju barn
Vid sidan om att driva Oskars Surströmming har Janne Söderström även gjort sig känd som mångårig ordförande för Timrå IK, efter den misslyckade fusionen med Sundsvall Hockey var det Janne Söderström som inför säsongen 1992/1993 tog över ordförandeklubban efter Tommy Andersson. En post han satt kvar på i 15 års tid innan han lämnade över till nuvarande ordförande Christer Ericson. Parallellt med ordförandeskapet i Timrå IK och drivandet av salteriet i Tynderö har han även hunnit med att bli pappa till sju barn.
– Som mest tror jag att vi hade tre blöjbarn samtidigt. När jag i dag tänker tillbaka fattar jag inte att det gick överhuvudtaget, det hade det naturligtvis aldrig gjort heller utan min fru Ingela. Hon har dragit ett stort lass i det hela, säger Janne Söderström.
