De första åren av hans liv var fyllda av övergrepp från hans pappa.Den trasiga barndomen blev sedan till en trasig uppväxt.I dag står han stadigare och jobbar aktivt för att andra ska slippa uppleva det han själv gått igenom.
– Det här är min terapi, säger Magnus Hellberg, alias Mange Myt inför den stundande antivåldsgalan Själavärk.
På lördag anordnas galan Själavärk på Aveny, en manifestation mot våld i hemmet. Olika artister, lokala som utsocknes, kommer att uppträda med ett gemensamt syfte; att samla in pengar till Manscentrum. Initiativtagarna till galan är Caroline Bårman och Magnus Hellberg, mer känd som Mange Myt. Idén till att anordna galan fick ”Mange och ”Carro” i mitten av december.
– Den veckan var det tio olika anmälningar om våld i hemmet här i Sundsvall. I samband med det frågade Sundsvalls Tidning om det fanns någon drabbad som ville berätta om sin situation. Jag funderade länge och bestämde mig till slut för att ta kontakt och berätta min historia. Det var det svåraste jag gjort på många år, säger han.
Manifestation och gala
Tanken med Själavärk är att visa stöd för de drabbade och sätta strålkastarna på det svåra i samhället. I den första galan, som sker nu i helgen, går pengarna till arbetet mot våld i hemmet. Som gästföreläsare kommer Roger Kangas från Manscentrum att medverka.
– Själavärk är en manifestation och gala, men det är även en förening där tanken är att lyfta fram olika ämnen kring människor i nöd, säger ”Mange”.
Han talar av egen erfarenhet, som sexåring kom Magnus Hellberg till Sundsvall. Hans mamma hade då flytt från Stockholm och åratal av övergrepp från sin man, både på henne själv och på Magnus, såväl sexuella som fysiska. Övergrepp som skulle komma att forma ”Manges” hela uppväxt, spår som fortfarande sitter kvar djupt inne i honom.
– Demonerna blir jag aldrig av med. Det finns fortfarande dagar då jag vill gräva upp hans grav och fråga honom varför han gjorde som han gjorde.
Vaknar mitt i natten med mardrömmar
För Magnus väntade flera struliga år, kantade av problem. I dag är han 36 år och har lagt barndomen bakom sig, så gott det går, och en gång för alla bestämt sig för att göra upp med sitt förflutna.
– Antingen kan man lägga det som hänt bakom sig och gå vidare, men det går inte. Det kommer alltid tillbaka. Det här är min terapi, jag har valt att vara öppen om vad jag blivit utsatt för och vill hjälpa andra som befinner sig i min situation.
Han berättar om hur han fortfarande, efter 30 år, kan vakna mitt i natten och känna lukten av sin pappas parfym, mardrömmar han vill vara utan men inte kan komma ifrån.
– Jag har ett kort hemma på mig när jag är i tre-fyraårsåldern och står i tomtemössa och blåöga. Det illustrerar verkligen min fars beteende.
Mycket av övergreppen från sin tidiga barndom har han inga direkta minnen kvar från, mer än att spåren finns kvar inom honom som oläkta sår. Men mycket finns ändå kvar, speciellt de fysiska övergreppen.
– Jag kommer inte ihåg allt själv men jag har läst barnavårdsnämndens utredningar om mig och där framgår det att jag var rastlös och stirrig samt ofta hade ont i rumpan. Men stryk fick vi så det sjöng om det, det kommer jag ihåg.
Mest jobbigt tycker han ändå det är att han slösat bort stora delar av sitt liv.– Jag vet att jag är jävligt intelligent, det är det som är det jobbiga. Jag är 36 år nu och har bränt bort 15 av dem på en massa jävla strul.
