Det började under högstadietiden i Matfors med en lucka mellan skolan och träningen.Redan som 18-åring satt han sedan i kommunfullmäktige för Folkpartiet. Nu siktar Lars Persson in sig på nästa steg på den politiska banan – riksdagen.
Som för så många andra var det slumpen som styrde in Lars Persson till politiken. Som ung och idrottsintresserad var det ofta någon träning som stod på schemat under uppväxtsåren hemma i Matfors. Så även den här kvällen 1986.
– Jag skulle träna innebandy, volleyboll eller vad det var. I luckan mellan då skolan slutade och träningen började så hade Folkpartiet ett möte där Mats Sahlin var med. Jag gick på mötet och tyckte att det de sade lät vettigt, så jag gick med. Det här var innan jul och jag hade inga pengar så medlemsavgiften på 20 kronor fick jag ta på avbetalning, säger Lars Persson.
I dag har det hunnit gå 24 år sedan han redan som 13-åring gick med i det parti han fortfarande är kvar i. Anledningen till att det blivit så menar han har att göra med tur; det första parti han kom i kontakt med visade sig vara det rätta.
– Att jag blev kvar var däremot ingen slump, jag hade hamnat där ändå förr eller senare. Som uppvuxen på en bruksort har jag lärt mig att ställa upp och att vara solidarisk, det finns det mycket av inom Folkpartiet. Samt att man uppmuntras att sticka ut. Man ska inte vara en egoist men man ska vara fri.
Pigg på att testa nya idéer
Redan efter valet 1991, som 18-åring och yngst av alla, blev Lars Persson invald i fullmäktige. Sedan 1996 är han gruppledare i partiet, där han främst gjort sig känd på två punkter; dels som en flitig insändarskribent och debattör.
– Jag har alltid varit utåtriktad, både som person och som politiker, därför skriver jag mycket insändare. Jag resonerar som så att om du vet vad jag tycker så kan du rösta antingen ja eller nej. Det är bättre att få ett rakt ja eller nej i stället för att linda in det man tycker. Jag tycker verkligen inte om politiker som dyker upp på arbetsplatserna två veckor innan valet.
Den andra punkten är användandet av sociala medier och bloggar, en punkt som går in lite i den första. För Lars Persson handlar politik mycket om att synas, visa vem man är och att få kontakt med människor. På Facebook har han i skrivande stund närmare 1 300 vänner som till daglig dags kan ta del av vad han gör för stunden. Men att det skulle handla om ytlighet och populism vill han inte hålla med om.
– Av mina 900 första vänner skulle jag kunna sitta ner och säga namnen på deras barn. Jag har alltid varit en social person som är pigg på att testa nya idéer, därför passar det här mig. Via Facebook får jag kontakt rent privat med gamla vänner som lumparkompisar samtidigt som det är kul i ett politiskt perspektiv; man får se vem som finns bakom rubrikerna.
Driven i frågan att ta bort landstingen
De rubriker jag ser om dig är ofta i stil med ”Lars Persson är kritisk till”, ”Lars Persson är emot”. Är Folkpartiet en samling bromsklossar som vill motverka utveckling?
– Nej verkligen inte. Det vi egentligen säger är att vi är för satsningar på annat. Att vi är emot en teater för en halv miljard betyder att vi vill lägga de pengarna inom andra områden. Men det är en del av sossarnas härskarteknik att svartmåla de oliktänkande. Min politiska ambition är att vara rak och tuff och jag tar hellre ett rakt ja eller nej i stället för att linda in det jag tycker.
Du kandiderar nu till riksdagen på speciellt en fråga som du tydligt sagt att du kommer att driva extra hårt; ta bort landstingen. Varför vill du göra det?
– Det har att göra med Sundsvallsupproret som jag startade, det blev så stort. Mycket större än jag kunde föreställa mig. Jag har varit i kontakt med massor av människor efter det om hur det fungerar och kommit fram till att det är inget smart att ha 18 landsting och två regioner som styr universitetssjukhusen. Chansen att få den bästa vården ska inte bero på vilket postnummer man har utan vilket behov man har. Landstingen själva kommer inte att klara den samordningen.
