Tidningsarkivet

Liv Mjönes har uppfyllt sin dröm

Liv Mjönes har uppfyllt sin dröm

MER Liv Mjönes

Ålder: 32.
Familj: Sambo och två barn.
Bor: Stockholm.
Gör: Skådespelerska, aktuell med långfilmen ”Kyss mig”.
Hör: Jag lyssnar på det mesta, Ane Brun tycker jag är jättebra.
Ser: Det blir tyvärr ganska mycket skräp-tv nu medan barnen sover.
Läser: Nu senast läste jag Susanne Alakoskis ”Hoppas du trivs bra i fängelset”.
Äter: Mammas etiopiska gryta.
Dricker: Amarone.
Bör: I det kortare perspektivet måste jag mejla lite folk, i det längre bör jag motionera mera.

För tillfället är hon högaktuell i rollen som Frida i den kritikerrosade långfilmen Kyss mig – en film om förbjuden kärlek.Men recensionerna tar Liv Mjönes aldrig del av.
– Det är jättekonstigt, jag vet. Men jag tycker det är jobbigt att se mig själv, säger hon.

I somras hade långfilmen Kyss mig, en romantisk historia om två kvinnor som under komplicerade förhållanden får känslor för varandra, premiär. Men en av huvudpersonerna saknades på premiären, nämligen en av huvudrollsinnehavarna, Liv Mjönes från Sundsvall. Som nybliven mamma valde hon att tillbringa tiden med sin nyfödde son framför att se sig själv gå upp på vita duken.
– Nu hade jag ju en anledning men även om det inte varit för min yngste son så hade jag inte varit med på premiären, säger Liv Mjönes.

Har svårt med offentlighet
Trots framgångarna och trots att hon blivit ett etablerat namn på teater- och filmscenen ogillar hon fortfarande att se sig själv och läsa vad andra skriver om henne. Lite paradoxalt kan kanske tyckas med tanke på den roll i offentligheten som jobbet som skådespelerska innebär.
I en intervju i DN när karriären var i sin linda berättade hon om hur hon inte kände sig som en färdig skådespelerska och att hon fortfarande var ovan vid intervjuer. I dag är hon en i högsta grad färdig skådespelerska men när det kommer till offentligheten har ingenting förändrats.
– Tvärtom. Jag tycker att det bara blir värre och värre. Jag är så konstigt funtad; jag vill bara hålla på med att repetera och filma men jag vill egentligen inte att någon ska komma och titta, säger hon.

Vad beror det på?
– Jag tror att det är för att jag blir stressad, jag känner att jag måste underhålla och det blir lite kravfyllt.

Gymnasietiden i Timrå
Liv Mjönes växte upp i Sundsvall, där hon gick det estetiska programmet på Timrå gymnasium. Efter gymnasietiden väntade ett år på dansskolan i Härnösand innan hon bestämde sig för att satsa fullt ut på det hon egentligen ville; teatern. 1999 började hon på Stockholms Elementära Teaterskola och redan året efter hade hon sin första roll i såpan Hotell Seger. Och på den vägen har det fortsatt.
Karriären har alltså varit spikrak sedan hon väl bestämde sig för att göra det hon ville, spela teater.
– Jag var ju en teaterapa redan som femåring och ville tidigt bli skådespelerska. När jag sedan som 12-åring såg Lena Endre göra Hedda Gabler kände jag definitivt att ”det här vill jag göra”. Det var lite av en milstolpe kan man säga.

Ont om förebilder
Annars var det sparsamt med teater i hennes barndom. Avsaknaden av förebilder inom teatern var tydlig under uppväxten i Sundsvall och till exempelvis Kvartersteatern kom hon aldrig.
– Jag upplevde att det var lite fånigt att drömma om att bli skådespelerska. Det fanns ju inga på gatan, grannar eller så som höll på med teater. Skådespelare var något man såg på tv och inte något som fanns runtomkring en.

Vad är det som gör teater så roligt?
– På något sätt är teater allting, man får prova att spela en läkare ena dagen för att vara en bedragen flicka nästa dag. Det är väldigt roligt att få prova alla de här olika situationerna. Sedan är det ett väldigt socialt yrke också där man får möta väldigt många olika människor.

Vad händer för dig nu framöver?
– Jag har ingen strategi. Jag är med lite grand i filmen Stockholm Östra som har premiär 5 oktober, annars har jag ju min anställning på Stockholms stadsteater. I övrigt hoppas jag att folk jag gillar ska höra av sig eller jag till dem så att jag får vara med i roliga sammanhang. Men jag har ingen ambition att komma till Hollywood eller så.

Kenneth Fahlberg
Kenneth Fahlberg
2011-09-09 08:00