Tennisen tog Peter Lundgren från Klockarberget ut i vida världen. Som bäst låg han 25:a på världsrankingen och han har slagit flera världsettor. Men för allmänheten är han kanske mest känd för det han har gjort efter karriären.
Redan som ung knatte fick Peter Lundgren upp ögonen för tennis. I tioårsåldern följde han med sin pappa som spelade en timme i veckan. Det fick honom att vilja prova själv och han blev snabbt tennisbiten.
– Jag spelade med Sundsvalls TK, men sedan bytte jag till Klockarberget, där jag bodde. De hade byggt en tennisbana och en vägg som vi stod och slog mot hela dagarna tills mamma kom och hämtade mig. Jag tränade mycket med min kompis Micke Stadling som också blev duktig tennisspelare. Banan i Klockarberget betydde mycket för mig.
Talangen och hårt arbete skulle senare ta honom först till Stockholm och sedan ut på de stora arenorna och möten med världens bästa tennisspelare. På meritlistan från proffsåren finns bland annat tre singel- och tre dubbeltitlar på ATP-touren och en dubbelfinal i Australian Open. På vägen mot titlar och framgång blev det även segrar mot Ivan Lendl, Pete Sampras, Andre Agassi, Jim Courier och Mats Wilander, idel världsettor.
– Det var roliga år och mycket roliga minnen. Jag minns bland annat när jag slog igenom i Stockholm Open 1985 och gick till kvartsfinal mot John McEnroe. Jag blev stjärna över en kväll och var med mycket i media. Det var en konstig känsla. Just Stockholm Open har jag speciella minnen från.
Nått högt med hjälp av konkurens
Det blev aldrig någon titel i Stockholm, som bäst en final 1988. Och trots att han under flera års tid tillhörde de 30 bästa spelarna i världen blev det bara ett fåtal framträdanden i Davis cup, lagturneringen som Sverige mellan åren 1983 och 1989 spelade sju raka finaler, och tog tre titlar i. Men konkurrensen var stenhårt. I december 1987 var Peter Lundgren rankad 27: a i världen, men samtidigt bara sjunde svensk.
– Jag var med fyra gånger och fick spela ett par matcher, men det var tuff konkurrens. Jag tror att vi 1989 hade fjorton spelare i första omgången av Franska öppna. Samtidigt vet jag inte om jag hade nått så högt som jag gjorde utan den konkurrensen. Jag fick ju träna med Edberg och Wilander och dem.
Roliga minnen med Federer
Samma år som Peter Lundgren fick en dotter, 1995, avslutade han sin karriär. Första året var han hemma med familjen och höll i tennislektioner med TSK Malmen i Stockholm. Men redan 1996 kom det första tyngre tränaruppdraget.
– Jag fick ett erbjudande att träna Marcello Rios som jag hoppade på. Vi tränade i åtta månader och han gick från 25:a till åtta på rankingen, men han var jobbig att jobba med.
När Peter Lundgren hade fått ordning på den hetlevrade 21-åringen från Chile väntade nästa spännande projekt. En ung schweizare på uppgång behövde en tränare och Peter fick frågan.
– Schweiziska tennisförbundet ringde och behövde hjälp med en lovande junior som hette Roger Federer. Det gick ju ganska bra för honom och det var härliga år att få vara med om.
Vad minns du från åren tillsammans med Roger Federer?
– Det är roliga minnen. Han var ju väldigt ung, 17-18 år, och hade en fruktansvärd energi. Jag minns honom som en skön och trevlig kille. Vi hade ju enorma framgångar och jag minns speciellt första gången han vann Wimbledon och när han vann Mastersslutspelet. Vi har fortfarande bra kontakt. Inte så att vi skickar meddelanden varje dag, men vi hörs av och har koll på varandra och vad vi gör.
Efter sju år tillsammans beslutade de att gå skilda vägar och satsa på annat. Men det var i största samförstånd och låg ingen osämja bakom beslutet.
Har hockey som andra sport
I dag är det fortfarande tennis som gäller och efter tre år på en tennisakademi Mouratoglou i Paris har han i sommar ett nytt, än så länge hemligt, tennisprojekt på gång. Ett arbete utanför tennisen är inte aktuellt den närmaste tiden.
– Visst har jag tänkt på att göra något annat, men det här är så roligt och jag har stor erfarenhet av det, säger han.
Även om han numera stundtals bor i Sverige är kontakten med Sundsvall inte lika stark i dag, men han räknar med att åka upp snart.
– Min mamma bor ju kvar där så jag ska åka och hälsa på henne. Och jag följer även Giffarna och Timrå. Jag har ett stort hockeyintresse och spelade när jag var yngre. Man skulle kunna säga att det är min andra sport. Jag känner Challe Berglund väl sedan många år så det är lite synd att han inte är kvar i klubben, säger Peter Lundgren.
Under alla dessa år som tränare, har det aldrig varit aktuellt att arbeta inom svensk tennis?
– Jo, jag har haft tankar på det och det har varit lite snack. Jag har varit intresserad, men tyvärr saknas det pengar och sponsorer i Sverige. Visst gör Robin Söderling mycket, men det finns ingen bredd. Jag kan inte se att det skulle bli på samma nivå som när jag höll på, inte på många år i alla fall, säger han.
