Praktiken i England tog Eva till Svt

Större delen av sitt liv har Eva Sandelin medverkat i tv-produktioner.
Det har bland annat resulterat i succéprogram med fina utmärkelser och hyllningar.
Men hon kan samtidigt sakna den svunna tid då Svt producerade rikssändningar från Sundsvall.

Under en utbildning i England kom Sundsvallsbon Eva Sandelin i kontakt med mediebranschen. Där fortsatte hon, och är ett knappt yrkesverksamt liv senare kvar. Men det var nära att det inte blev något tv-jobb alls.
– Jag gick en utbildning i Brighton och läste bland annat ekonomi, språk och stenografi. Därefter fick jag en praktikplats på BBC Radio Brighton. När jag kom hem till Sverige sökte jag jobb och tog kontakt med Sveriges Radio i Umeå. Jag fick till svar att det inte fanns några jobb.
Då nämnde hon sin praktik på BBC och det blev annat ljud i skällan hos tv-cheferna på Sveriges Radio, det som i dag är Sveriges television.
– Då fanns det plats och jag fick komma och träffa programchefen direkt, säger hon.

En bransch där det hänt mycket
Via tv-jobb i Umeå blev det så småningom Sundsvall, där hon är i dag. Men med den stora skillnaden att medielandskapet såg vida annorlunda ut.
– Då gjorde vi oerhört framgångsrik allmän-tv här. Precis som på många andra orter, det var bland annat kaféprogram, Allsång med Lönnå, Go´kväll och Mitt i naturen. För att spara pengar genomförde Svt en stor omorganisation 2004 vilket bland annat innebar att alla riksprogram som producerades i Sundsvall flyttade till Umeå.
Eva Sandelin valde att i stället för att flytta norrut bo kvar med sin familj i Sundsvall vilket innebar starten på en period av mycket pendlande.
Innan dess hade hon varit med om en stor förändring i tv-tablån. 1996 fick Eva Sandelin uppdraget att utveckla ett nytt förkvällsprogram som skulle ersätta kaféprogrammen och hösten 1997 hade Go´kväll sin premiärsändning från studion på Krönvägen 18 i Sundsvall. Det kom att bli en långkörare som än i dag är ett stående inslag i tv-tablån.
Det tror hon även att Fredrik Skavlans självbetitlade program blir. Men det var hon långt ifrån säker på när hon erbjöds jobbet som projektledare för produktionen med ansvar för ekonomin, att sätta ihop en redaktion och att leverera det innehåll som programdirektören beställt.
– Jag blev uppringd av dåvarande programchefen hösten 2008. De skulle göra en ny talkshow med en norsk programledare som inte många i Sverige visste vem han var. Det var en stor utmaning säger Eva Sandelin.

Prisade produktioner
Programmet blev väl mottaget av såväl svensk som norsk publik och resulterade redan första året i pris på tv-branschens årliga gala Kristallen.
– Det var otroligt kul att vinna. Dessutom två kristaller, både för bästa programledare och bästa underhållningsprogram. Vi var nominerade även 2010, men vann inte då, säger hon.
Det långa pendlandet hade sitt pris och trots framgångarna fick det räcka med tre säsonger av Skavlan för Eva Sandelin. Resandet blev påfrestande och fritiden blev lidande.
– Jag åkte ner på måndagen och kom hem på fredagen. Jag hann bara packa upp innan det var dags att åka ner igen. Jag skulle egentligen ha slutat efter andra säsongen, men fortsatte en tredje. Jag vill ändå påpeka att det var mitt eget val att resa och att jag har valt att bo kvar i Sundsvall.

Känslosamma dokumentärer
Uppmärksammade arbeten har det blivit även efter Skavlan för Eva Sandelin. Nyligen var dokumentärfilmen Kapten Nemos barn nominerad till en av klasserna i Stora journalistpriset. Filmen handlar om två familjer vars nyfödda barn förväxlades på sjukhuset. En händelse som varit nedtystad och under många år inte diskuterades i den västerbottniska byn Bureå, fram tills dess att journalisten Agneta Bernardzon började nysta i ämnet. Det visade sig då finnas en uppsjö av svenska barn som blandats ihop och fått fel familjer.
– Jag kan vara nöjd att jag hade det goda omdömet att satsa pengar på den, men äras den som äras bör tycker jag. Många hade försökt att få dem att prata om det, men Agneta lyckades.
Vad är roligast, att arbeta med underhållning eller dokumentärer?
– Jag brukar tycka att det jag håller på med just nu är roligast. Studio- eller livesändningar är jag mest hemma med, men dokumentärer är spännande på ett annat sätt. Då blir man mer en samordnare eftersom många filmar på egen hand. Blandningen är spännande och det gillar jag med public service-världen, jag tycker om bredden.
Vad väntar 2012?
– Vad jag vet är att det kommer nya pengar till dokumentärfilmer. Det är många dokumentärfilmer som spelas in nu och sedan kommer jag bland annat att fortsätta jobba med ett livsåskådningsprogram som heter Från Sverige till himlen.