Ålder: 41.
Familj: Fru och två barn, en elvaårig dotter och en sjuårig son som bor i Stockholm. Själv veckopendlar han till Sundsvall.
Bakgrund: Född i Torina, studerade till flygplansingenjör i Pisa. Började efter utbildningen att jobba inom aluminiumförädlingsindustrin innan han därefter började jobba åt Alcoa, först i Italien och sedan i Ungern.
Det lite skamfilade ryktet ska tvättas bort.
Sundsvalls Nyheter träffade mannen som ska hålla i tvättsvampen, Davide Garofalo, Kubals nye vd.
– Kubalskylten ska synas i hela Sundsvall, inte bara här på företaget, säger han.
Från fackets sida såg man helst en inhemsk lösning, men efterträdaren till amerikanen John Hoerner blev ändå en ny utländsk lösning. Den 1 oktober gjorde italienaren Davide Garofalo sin första arbetsdag som ny vd på aluminiumsmältverket. Nu har några månader gått och flygplansingenjören från Torino har hunnit bli någorlunda varm i kläderna, lärt känna den svenska kulturen och – påbörjat arbetet med att skapa ett öppnare företag.
– Det är ett viktigt mål; det är viktigt att folk känner Kubal som ett bra företag. Min ambition är att vi ska ha bra kontakt med universitetet, övriga företag och Sundsvallsborna, säger Davide Garofalo.
Klockfesten tillbaka
En konkret punkt som redan blivit verklighet är den så kallade klockfesten, där företagets trotjänare uppmärksammas när de uppnått 25 anställningsår. Under ett par år har festen legat i vila men i höstas återuppstod den igen, till glädje för inte bara årets jubilarer utan även de tidigare årens jubilarer som nu fick sin guldklocka retroaktivt. Garofalos ambition är att företaget också ska kunna arbeta vidare på den inslagna vägen.
– Förhoppningsvis fortsätter det att gå bra och vi kan genomföra saker vi vill ändra; exempelvis julfesten vill vi återinföra till nästa år liksom att vi vill göra mer utåt också. Öppet hus hoppas vi kunna genomföra snart, vi vill inkludera familjerna till de anställda och kunna visa var våra anställda tillbringar 50 procent av sin tid. Vi vill att folk ska vara stolta över Kubal, säger Davide Garofalo.
Klarade några tuffa år
Men allt är också avhängt ekonomin. Sedan finanskrisen slog till 2008 har ett stort antal smältverk runt om i världen tvingats klappa igen. Totalt har i runda tal en miljon årston aluminium försvunnit från marknaden, vilket motsvarar cirka 3–4 procent av den sammanlagda kapaciteten i världen. Likt fågeln Fenix överlevde Kubal ändå återigen en kris. Just styrkan hos Kubal och dess ägare, den ryska metallkoncernen Rusal, var också de stora anledningarna till att Davide Garofalo nappade på erbjudandet att flytta från Ungern, där han jobbade åt Alcoa, till Sverige och Sundsvall.
– Rusal är väldigt positiva till investeringar och dessutom mycket distinkta. Om de säger att de ska investera så investerar de också. Rusal är stort, större än Alcoa, växer snabbare och går mot en fantastisk framtid. Och där är Kubal en nyckelspelare tack vare kapaciteten i form av effektivitet och mixen av produkter.
Han menar att Kubal nu är redo att ta nästa steg som företag; att man kan lämna tiden där man levde från hand till mun för att i stället även kunna fokusera på utveckling.
– Det är därför jag är här; för att hitta visioner. Vi ska växa, expandera och skapa nya produkter. Nu den senaste månaden gjorde vi också den bästa leveransen någonsin tillsammans med den bästa kvaliteten. Organisationen är redo för utmaningar och därför är jag positiv till att vi kan ta nästa steg.
Lågt pris hotar
Ett orosmoln på horisonten är dock det sviktande aluminiumpriset på metallbörsen. I dag ligger priset väldigt lågt och vinsten blir därefter. Men förr eller senare kommer priset att vända uppåt igen och då gäller det att vara redo, menar Garofalo.
– Just nu måste vi titta på våra kostnader men allt går i cykler och det gäller att vara i framkant när det vänder uppåt igen.
Det blev alltså ingen svensk som tog över som vd, men väl en italienare. Med målsättningen och ambitionen att förbättra ryktet, öka trivseln för personalen och förbättra produktiviteten ska han ta Kubal in i framtiden.
– Landet är underbart och jag måste säga att jag blivit överraskad över hur öppna människor är här. Jag är ju italienare och vi gillar kontakt med människor, så här långt är jag mycket glad åt att jag antog den här utmaningen.
